Dalarna tur och retur

Varje år brukar det bli ett eller ett par besök i Grängesberg i Dalarna, eftersom sambon kommer därifrån och det är där hans föräldrar bor. Dalporten är ingången till Dalarna fast egentligen börjar landskapet en bit innan tunneln.

Grängesberg är ett gammalt gruvsamhälle där man huvudsakligen bröt järnmalm. Gruvan lades ner på 80-talet och gruvhålet vattenfylldes. Nu är det tal om att öppna upp verksamheten igen. Mitt i Grängesberg finns en staty som minner om de gamla tiderna. Idag är det huvudsakligen Spendrups som håller orten någotsånär levande.


Liksom i övriga Dalarna så påminns man även i Grängesberg hela tiden om i vilket landskap man befinner sig.


Det stora vattenhjulet ligger alldeles i närheten av Dalporten. Det har rekonstruerats efter att det ursprungliga hjulet brann ner. Från början var hjulet inbyggt och användes för att med hjälp av flera kilometer långa stånggångar pumpa upp vatten från gruvan innan elektriciteten gjorde sitt intåg.


Sambons föräldrar har en hund och en katt som de ser som sina barn. Katten är en ny familjemedlem som de tagit hand om. Dess första ägare var nämligen tvungna att flytta in på äldreboende. Det är en hankatt men eftersom deras förra katt var en hona så får den hela tiden heta "hon".




Hunden är en tibetansk spaniel och är vanligen ganska stillsam av sig. Den får pälsen genomkammad varje kväll och blir till och med fönad om den är blöt efter en promenad.

Dalarna

Vi har tillbringat de senaste dagarna i Dalarna, där betonggrisarna ser ut så här. Men lagom till midsommar for vi söderut igen.

Gasbrännare

Vi har länge funderat på att köpa en gasbrännare eftersom det är rätt praktiskt när man ska göra creme brulee. Men med tanke på att vi bara gör den här delikata efterrätten ett par gånger om året har en dyrare variant för 400 kronor inte känts aktuell när vi väl stått och tittat på dem.

Nu hittade vi en gasbrännare på Clas Ohlson för halva det priset och slog till direkt. Nu gäller det bara att hitta ett lämpligt tillfälle för att göra creme brulee ...

Fototriss: Svart & vitt

Veckans fototriss har temat svart och vitt. Istället för att visa svartvita bilder så blir det bilder med svartvita saker i.

En svart snigel på vårt vita altanräcke.


Ett budskap på kylskåpet (enda kylskåpspoesiorden som är kvar).


Vi köpte ett nytt objektiv idag. Den här bilden knäppte jag bara av för att testa det. Men det backspegeln fångat är ju övervägande svartvitt upptäckte jag när jag gick igenom dagens bilder.

Nationaldag och Gothenburg city race

En svensk flagga är väl obligatorisk en dag som denna. Den på bilden ovan kommer från ostindiefararkopian Götheborg.

Större delen av dagen spenderade vi nämligen i Frihamnen där vi tittade på Gothenburg city race. Vi kom in gratis eftersom sambons företag har del i ett hus på området. Från en balkong i Kajskjul 107 kunde vi gratis följa STCC-loppen och de andra tävlingarna samtidigt som vi satt ganska bekvämt, hade toalett tillgänglig och blev bjudna på lättare mat i form av en baguette, läsk, kaffe med vetebröd och diverse godis (framför allt i form av bilar).

Trots dessa bekvämligheter lyckades vi frysa i den 12-gradiga värmen i början av dagen och efter 5 timmar utomhus på balkongen (man kan ju inte lämna en bra plats) blev vi ganska solbrända.

Det första vi såg var Camaro cup (med enbart Chevrolet Camaro-bilar). 69:an var bilen som hade ledningen loppet igenom och vann det.



Efter första STCC-heatet var det dags för Carrera Cup där bland annat prins Carl Philip och Tony Rickardsson tävlar. Prinsen körde bil nummer 13 och han värmde upp genom att titta på STCC-loppet.


Jag vet inte riktigt vad prinsens tränare eller vad det var sysslade med men inte hjälpte det mycket när prinsen väl satte sig i bilen. Han kom nästan sist i loppet och kan inte ha varit väldigt glad över det. Speciellt inte med tanke på att han efter avklarad tävling med ackompanjerande psykisk anspänning och fysisk ansträngning var tvungen att flyga tillbaka till Stockholm och delta i det direktsända nationaldagsfirandet där.


Nationaldagen uppmärksammades även under Gothenburg city race. En kör med vitklädda flickor sjöng någonting samtidigt som STCC-bilarna åkte runt racingbanan och värmde upp inför sista loppet. Jodå, bilarna låter en hel massa. Tjejerna lät inte alls lika mycket. Olycklig timing, kan man tänka. Det lät desto mer från Ostindiefararen Götheborg när de sköt salut.


Herregud, man blev nästan döv när de avlossade kanonerna åt vårt håll. Och det var en rejäl salut. Fem kanoner på vardera sida, en kanon sköts av i taget och sedan laddades de om och avfyrades på nytt. Krutröken spred sig runt skeppet.

Strax efter klockan 16 var även andra STCC-loppet avklarat och vi följde med massan av människor som traskade över Göta älv-bron som ett lämmeltåg. Det var fullt av folk och om man stannade en liten stund, vilket jag gjorde för att ta kort, så kände man hur hela bron skakade av alla människor som gick på den.

Ljuslyktor

För att få det lite extra mysigt på altanen har jag köpt tre ljuslyktor på Blomsterlandet. De hänger i ståltråd från taket i tre olika höjder och jag tycker att de är fina även när värmeljusen inte är tända.

Tur det. Med tanke på hur sent det blir mörkt i det här landet just nu så lär de inte bli tända så ofta före sensommaren ...

Vem vill råka ut för de här käftarna?

Jag kan inte låta bli att visa de här bilderna på två olika insekter, vars namn jag inte känner till. Den på de två första bilderna var ganska stor (cirka 1 cm lång) och landade på mitt finger. Den var inte speciellt rädd heller, för den följde med hela vägen till kameran och tillbaka. Som tur var satt makroobjektivet på (det har gjort det ganska ofta på sistone).


Insekt nummer två var pytteliten. Den satt på ett grässtrå i vår gräsmatta och bidade sin tid. Jag låg på en filt bredvid och läste när jag fick syn på det lilla krypet. Den var lite lilaskimrande, vilket syns mycket bättre på de kort jag tog utan blixt. Kortet nedan tog jag med blixt.

Välkomna!

Sedan förra året har jag haft en sten liggande på altanen på baksidan. Den har legat där, redo för att när som helst förvandlas från en vanlig sten till något annat. För några dagar sedan gjorde jag äntligen slag i sak, inhandlade akrylfärger och testade att måla på stenen.

Efter att jag skrivit bara "Välkomna!" i vit text kommer sambon och tycker till. "Borde det inte stå Välkommen?" frågar han. Nej, tycker jag, det räcker inte platsen på stenen till. Sedan tycker han att den är klar. Med bara vit text på. "Du ska alltid förstöra genom att göra alldeles för mycket" tyckte han. Möjligen kunde jag få fylla i svarta skuggor. Möjligen möjligen möjligen kunde jag måla en blomma, men då skulle den vara blå.

Jag lyssnar inte alltid på min sambo.

För att akrylfärgen inte ska försvinna när den ligger utomhus så lackade jag stenen med båtlack. Lagom komplicerat pyssel.

Fototriss: Något kärt, något tryggt och något varmt

Veckans fototriss består av tre bilder, en ska föreställa något kärt, en något tryggt och en ska symbolisera något varmt. Jag valde tre bilder på min systerson som jag träffade idag när vi gratulerade mamma på Mors dag.

Den första bilden föreställer något kärt. Här har min systerson passat på att krypa upp i min stol då jag rest mig och jag frågar "Vems är stolen?".


Bild nummer två står för något tryggt. Och vad är väl tryggare för ett barn än dess mor?


Min systerson utstrålar verkligen en otrolig värme när han ler. Det lyser upp hela ansiktet.

Växthuset som sambon byggde

Vårt ganska enkla, men hembyggda, växthus är klart. I några dagar har det varit ganska blåsigt och då har vi varit glada för att växterna har stått skyddade där inne. Det är inte stort men det räcker till för det vi behöver. Och det går att öppna upp så att det inte blir för varmt under soliga sommardagar. Förutom dörren så finns två luckor högst upp, som går att ställa upp med hjälp av haspar.


Inne i växthuset finns fortfarande ganska gott om plats. Det är meningen att en låg bänk eller hylla ska byggas så att vi kan utnyttja utrymmet på höjden. Just nu står de flesta av växterna på golvet. Golvet är gjort av de lackade brädor som blev över när vi tog bort en del av spaljén runt trappan i hallen. Här gör de lite bättre nytta.


Till höger i växthuset har sambon byggt en hylla där man kan ställa lägre växter, som kryddor och liknande. Just nu har vi basilika, mynta och sallat där. Man kan ana en liten sladd under hyllan. Det är en temperaturmätare som sambon har installerat för att kunna monitorera temperaturen i växthuset på datorn. Man kan sätta så att den varnar om det blir för varmt eller för kallt.


Vi har fått fyra tomatplantor av min mor som vi hoppas ska växa till sig, två vanliga och två cocktailtomater. En har tyvärr stjälken brutits på men den ser fortfarande grön ut så vi får se om den klarar sig. Sambon har drivit upp chiliplantor som också fått flytta ut.

Nästa projekt som sambon har satt igång med är att försöka bygga ett automatiskt bevattningssystem för växterna i växthuset. Just nu håller han på att konstruera ett kretskort som ska styra när en vattenpump ska slå på och av.

Stora Amundön

Idag tog vi en kvällspromenad på Stora Amundön, som ligger i södra Göteborg. På den knappa kvadratkilometern yta som utgör ön ryms en skiftande natur, med betesängar, ekhagar, lövskog och klippstränder. Det är också ett skyddat naturområde.

Vid klipporna på stranden hittade jag strandkvanne som höll på att bryta sig ut och börja blomma. Tydligen använde man kvanne förr i tiden som grönsak och som medicinalväxt. Rötterna ansågs verksamma mot pest, magsjuka och andra sjukdomar. Stjälkarna och bladen har en stark aromatisk doft och smak, enligt min flora.


Vi stannade en stund och hälsade på hästarna som gick i en hage alldeles vid vattnet. Bland dem fanns ett litet föl - jättesött. Vi kunde inte låta bli att mata det med gräs. Konstigt att hästar alltid tycker att det är mycket godare med sådant gräs som man repar av och ger dem, trots att de har hur mycket som helst inne i hagen.


Sambon hittade en nyckelpiga som jag passade på att fotografera. Den balanserade sig skickligt över en djup klyfta, utan att visa någon som helst höjdrädsla.

Tygtavla till vardagsrummet

När jag var på Ikea för ett bra tag sedan köpte jag med mig ett tyg som jag tyckte skulle passa bra som tygtavla så här till sommaren. Tyget heter Bettina. Jag gillar att alla fåglar tittar åt samma håll utom en bångstyrig rackare. För att få in lite ljusare färger i vardagsrummet i väntan på renoveringen (som kommer ske någon gång de närmaste åren ...) så ville jag göra en ganska stor tygtavla. Nu äntligen har den kommit upp på väggen.

När sambon byggde växthus passade jag på att såga till bitar till en ram. 110 x 80 fick den bli. För att göra ramen lite stabilare adderade vi stödbitar i de fyra hörnen.


Efter att ha köpt en ny och bättre häftpistol än den billiga vi hade innan så gick resten av arbetet fort. Bara att stryka tyget, häfta fast det på ramen och se till att det blev sträckt och rakt. Sedan fäste vi ståltråd på baksidan av ramen och hängde upp den på en befintlig skruv. Den ska sänkas en smula men det får vi göra en annan dag.

Växthusbygge

Förra året fick vi tomatplantor av min mor som vi ställde mot husväggen. Tyvärr hann tomaterna knappt utvecklas innan det var dags för frost. I år har vi återigen fått framdrivna tomatplantor, örter och annat. Den här gången har vi bestämt oss för att ge dem en bättre chans och ge dem ett växthus.

Efter att ha tittat runt på vad ett sådant kan kosta kunde vi konstatera att det absolut, absolut allra minsta som vi hittade, som man ställde mot husväggen, kostade närmare 4 000:-. Lite mycket, tyckte vi. Det kan man köpa många tomater för. Så sambon bestämde sig för att bygga ett eget med hjälp av växthusplast som vi fått från mina föräldrar.

I två dagar har han arbetat med detta projekt och nu börjar det bli klart. Det kanske inte blir det snyggaste i kvarteret men det blir i alla fall funktionellt. Och mycket bättre än vad jag trodde att det skulle bli! Lite drygt 400 kronor har kalaset kostat, inklusive gångjärn och haspar och grejer. När växthusplasten är ordentligt tvättad och växterna har flyttat in lovar jag att visa det färdiga verket.

Fototriss: Spetsigt

Det är premiär för min medverkan i Fototriss. Söndagens tema är spetsigt och med makroobjektivet i högsta hugg gav jag mig ut i trädgården på jakt efter lämpliga motiv.

Det är väl få saker som är spetsigare än rostaggar, vilket de skarpt gör sig påminda om när man ska beskära buskrosorna. Våra rosor växer som tokar därute mot husväggen.


Jag kunde inte hålla mig ifrån att fotografera fler humlor. Humlorna tog tillfället i akt att sörpla i sig sitt söta knark från vår hängkaragan, som precis börjat blomma. Och humlor har ju som bekant mycket spetsiga ben.


På den här bilden på en myra kom visst en liten röd lus också med. Det såg jag inte när jag tog kortet. Myran har förstås även den mycket spetsiga ben.

Inte bara jag ...

... som tycker om min Senetti. Humlorna gör det visst också. Fast de är kvicka, de små rackarna, även om de är ganska oblyga av sig.

Syrener i blom

Idag blev jag sugen på att ta in ett par kvistar med syrenblommor. Problemet var att de satt på grannens syrenbuske ... När jag gick ut insåg jag att vi hade en egen syren på tomten och lyckades ta en kvist av den istället. Tyvärr satt blommorna så högt upp så fler fick jag inte tag i. Det fick bli en liten räd mot grannens syren också. Inte för att jag har dåligt samvete för det, den hängde nämligen in på vår tomt. Fint blev det på köksbordet. Några blommor från Senettin fick också komma in.

Annars har det varit underbart väder med sol idag. Tillräckligt varmt för att ligga slumrandes ute på altanen i någon timme och så länge solen var framme var det riktigt skönt.