lördag 27 augusti 2011

Island - dag 5 (14/8) - Snorkling i Silfra


Dag 5 på Island var en söndag och den blev lite lugnare än vi hade tänkt oss. Vi ville boka in oss på en kombinerad tur med först "caving", dvs springa runt i lavagrottor med pannlampor, och sedan snorkling i Silfra, en sprickbildning i sjön Þingvallavatn mellan kontinentalplattorna. De kombinerade turerna var tyvärr fullbokade så vi fick nöja oss med en lugn förmiddag och sedan snorkling på eftermiddagen.

Det var i och för sig skönt att få sova lite längre och vi fick ordnat med souvenir- och vykortsshopping.


Snorklingen i Silfra var en av de saker vi sett fram emot innan resan. Vi hade egentligen tänkt dyka där men eftersom jag blev opasslig för detta så blev det snorkling istället. Det ska vara ett av de finaste dyk- och snorklingsställena i världen, i kristallklart vatten och sikt på 2-300 meter under goda förhållanden. En av våra chaufförer berättade att hans kompis till och med hade blivit höjdrädd under vattnet när han dök i Þingvallavatn eftersom han såg så långt ner i djupet.

Vi fick transport i en minibuss från Reykjavik och med på den färden var från början två amerikanska damer och sedan hämtades ytterligare lite folk upp. Det var inte de bästa förhållandena. Det var cirka 8-10 grader i luften, blåste riktigt mycket och molnen hopade sig på himlen. Inte så att man kände för att ta av sig några kläder för att byta om och sen hoppa i 2-gradigt vatten. Men eftersom vi skulle dyka i torrdräkt så var det inte så farligt, vi hade enligt rekommendationerna klätt oss i långkalsonger och tagit med yllesockar och jag behöll också fleecejackan på. Över detta fick vi en termosovsäck att ta på oss. Det var som en vadderad, heltäckande overall som man fick krångla på sig och i den frös man inte längre. Mycket sexigt.

Ännu sexigare sedan när vi krånglade på oss torrdräkt över alla kläderna. För att komma i dräkten fick vi en klick med tvål att smörja runt handleder och hals och sedan gick det som en dans - en ovanligt krånglig sådan. Min torrdräkt läckte lite i halsen, trots att jag var på ledaren sisådär 25 gånger om detta bekymmer och fick både extra gummiband i halsen och sedan hjälp med att trä gummibandet över huvan istället för att se om det hjälpte. Man vill inte att 2-gradigt vatten ska börja läcka in i en torrdräkt ... Det hjälpte tyvärr inte helt och hållet men huvudsakliga problemet var på ryggsidan och eftersom vi skulle snorkla och ändå inte doppa ner huvudet helt så funkade det ganska bra. Fast hade det inte funnits risk för läckage så hade jag nog lekt lite mer i vattnet. Vi hade med oss egen mask och snorkel vilket kändes fräschare än att låna.


Väl dags att hoppa i var jag ganska varm med alla kläderna på mig, överallt utom på händerna som var isbitar. Det blev inte bättre i vattnet sedan men det hjälpte att hålla händerna stilla med semidry-handskarna på. Man flöt som en kork i torrdräkterna vilket var lite annorlunda. Kontrollen över rörelserna var inte heller så bra och det var i princip bara att flyta med i strömmen. Det gjorde ganska ont i de delar av ansiktet som var oskyddade till en början i det kalla vattnet men det blev bättre när de domnade bort sen.


Sambon hade med sin GoPro med ett specialbeställt undervattenshus och det är med den alla bilder är tagna. Tyvärr blev det nästan inga bra bilder, vilket dels beror på att man inte riktigt kan se hur man tar bilderna (finns ingen skärm) och dels på att det snorklade en massa annat löst folk framför oss som inte höll sig borta från botten utan rörde upp en massa skit i vattnet. Tråkigt eftersom sikten blev sämre. Väderförhållandena var inte heller optimala, det hade nog blivit ett lite annat resultat om det var vindstilla och sol. Sambon hade under delar av turen satt kameran på att ta bilder var 5:e sekund eller så och nästan alla blev väldigt sneda och har rätats upp efteråt.


Det var ändå en ganska häftig upplevelse att snorkla där och bara glida med strömmen. Färgerna var fantastiska. Vattnet hade en otrolig blå nyans och den gröna växtligheten som fanns här och där lyste verkligen. De flesta deltagarna verkade nöjda efteråt och det var vi också även om det fanns förbättringspotential. Man höll sig lagom varm i torrdräkten under hela snorkelturen och det enda jag frös om var mina händer, så i slutet höll jag dem på ryggen som ledaren tipsat om. Torrdräkten höll sig torr ända till slutet då det läckte in lite, lite vatten i ryggen i samband med att jag sparkade upp mig till "stående". Men det var inte så farligt.



Jag visar (antagligen) vart jag tycker vi ska simma (nedan). I slutet av snorkelturen fick vi simma fritt i ett lite större bassängliknande område precis i anslutning till där vi skulle gå upp. Vi var bland de sista som gick ur vattnet, lika bra att passa på när man har chansen. Det är inte varje dag man snorklar mellan två kontinentalplattor.

söndag 21 augusti 2011

Island - dag 4 (13/8), del 2 - Sydkusten


Efter att ha valskådat på lördagen bytte vi om och åkte till Kringlan, som är ett av de största köpcentrumen i Reykjavik. Där åt vi lunch i form av snabbmat och tog en snabb titt i affärerna utan att köpa något. Sedan åkte vi på en bilutflykt längs sydkusten som blev en aning längre än vad vi tänkt oss. Turen gick till Vik den här gången och totalt körde vi runt 47 mil.


Visa större karta

Första biten från Reykjavik var ganska tråkig och vi hade dessutom åkt där tidigare. Jag började känna mig däckad av åksjuketabletten och somnade en stund medan sambon körde vidare. Han var också trött, trots att han inte tagit någon tablett, så han blev tvungen att stanna för att inhämta energi i form av energidryck, glass och kakor. Efter det var jag också piggare. Efter någon timmes färd laddade mobiltelefonen som vi använt som GPS ur och vi insåg att mobilladdaren blev överhettad och inte fungerade. Det gick inte att skaffa någon ny heller så vi fick klara oss med en vanlig hederlig karta men det gick bra.

När vi kom ut mot kusten och hade bergen till vänster om oss blev landskapet oerhört vackert och dramatiskt. Det var bara att titta och njuta. Första stoppet längs vägen blev vid Seljalandsfoss, ett 60 meter högt vattenfall som man kan gå bakom om man inte är rädd för att bli lite blöt. Vi tog regnjacka. Spännande att se en annan sida av ett vattenfall än man brukar göra.





Längs vägen såg vi flera mindre vattenfall som kastade sig utför bergssidorna och det var väldigt fint. En del hade grävt djupa fåror i berget. Vid en rastplats längre fram utefter vägen kunde man betrakta Eyjafjallajökull, Islands femte största glaciär som vilar ovanpå den vulkan som vållade så mycket bekymmer förra året. Ja, med uttalet alltså.


Samma vy men med en mer aktiv vulkan kan man se här.

Island har många vackra vattenfall och nästa stopp blev vid ett av de största, Skógafoss, också med en fallhöjd på ca 60 meter. Man fick gå i svart vulkansand för att komma närmare och det skvätte rejält från fallet.



Sambon gick närmare än jag i jakt på en rund regnbåge, och blev också rejält blöt, men jag nöjde mig med en halvcirkel.


Målet för dagen var egentligen Vik och fågelklipporna där, där man ska kunna komma nära lunnefåglar, men när vi väl kom dit var det ganska sent, tråkigt väder och vi insåg att man behövde gå en bra bit för att komma till klipporna så vi gav upp den idén. Vi vände vid Vik och åkte tillbaka en liten bit och ut mot kusten på Dyrhólaey, en liten halvö där man kan titta på spännande klippformationer. Väl värd ett besök även om det disiga vädret och den lågt stående solen inte riktigt var snälla mot oss för möjligheten att ta bra bilder.



På vägen tillbaka till Reykjavik hade det blivit allt disigare. Vi passade på att åka ut mot färjeläget där man kan åka till Västmanöarna för att se öarna från land men såg dem knappt i diset. Surtsey ligger alldeles utanför Västmanöarna och vi kunde se den från luften vid inflygningen. Om jag någonsin kommer till Island igen kommer jag se till att besöka Västmanöarna, vilket vi tyvärr fick prioritera bort den här gången.

Island - dag 4 (13/8), del 1 - Valskådning


Lördag förmiddag på vår Islandsresa ägnade vi åt valskådning. Det finns flera konkurrerande företag men Elding verkar vara först, störst och vettigast (och dyrast, även om vi fick rabatt på 500 ISK/biljett). Cirka 450 kronor kostade detta äventyr och vi förbokade inte utan klädde på oss våra varmaste kläder och traskade ner till gamla hamnen och köpte varsin biljett till 9-turen. På köpet fick vi en åksjuketablett som jag svalde eftersom mannen som sålde biljetterna lovade hårt väder. I själva verket var det relativt lugnt och fint så jag hade nog klarat mig utan. Man blir ju rätt trött av Postafen.


Båten vi åkte med var en stor katamaran som hette Hafsúlan. Vi fick gå på "vår" båt genom båten på bilden, där man också kunde titta på ett skelett från en vikval och läsa informationsplanscher om valar och delfiner. Vikval verkar vara det man vanligen ser och har man tur kan man också få se delfiner, tumlare och knölvalar.


Det tog inte så lång tid innan vi faktiskt fick syn på en vikval (Minke whale) som höll till inne i den lite lugnare bukten. I vanliga fall ska de tydligen behöva åka en bit ut till havs för att man ska få syn på valar. Vi följde efter vikvalen och tittade på den en stund när den gick under ytan och kom upp igen ett antal gånger. Ett annat valskådningsfartyg befann sig också i närheten och följde valen.


Plötsligt tog vikvalen ett skutt upp ur vattnet ganska nära båten, vilket man tydligen inte ser så ofta. Jag var inte riktigt redo med kameran (med 400-mm-objektivet på) så enda bilden jag fick blev ganska suddig.


Vi såg vikvalen ytterligare några gånger men inte så många andra valar. Eftersom det var lunnefågelsäsong, även om den närmade sig sitt slut, så åkte båten också ganska nära en ö där lunnefåglarna håller till, Lundey, så att vi kunde titta lite på dessa roliga fåglar med clownnäbb. Jag hade gärna velat se dem på närmare håll men det blev det inte riktigt tid till under vår resa.



Lunnefåglarna var ganska roliga när de i princip sprang på vattnet för att fly iväg från båten när den närmade sig. De flydde även från vikvalen när den kom i närheten.



Efter detta åkte vi ut mot öppna havet en sväng och såg ett par tumlare under en kort stund men inte så mycket mer, så istället åkte fartyget tillbaka in mot den mer lugna bukten där vi inte heller såg någon mer val. Men vi var ganska nöjda ändå. Under hela turen kunde man se flera ställen där vattnet verkligen såg ut att koka. Vi fick veta att det var makrillstim som höll till där. Tänk att dörja över ett sånt där stim.



Elding skriver en liten dagbok om varje valskådningstur på sin hemsida. De flesta turer beskrivs som great eller amazing ... Vår tur beskrev de så här:

"Tour at 09:00 (Hafsúlan). We headed out in a sunny weather this morning again. We still spotted the schools of Mackerel in the bay again and five minutes later we spotted a Minke Whale really close to land. We could follow this whale for some time and saw it surfacing really often and close to the boat. The highlight this morning was the Minke Whale breaching close to the boat - just amazing! Then we went to Lundey and spotted some puffins on the island. Later on we spotted the Minke Whale again and even a pod Harbour Porpoises crossed our path. Great tour!"

På väg tillbaka mot hamnen kunde vi betrakta Reykjavik från det här hållet och vi såg båda de kända landmärkena Hallgrímskirkja och Perlan, som är en kupolliknande byggnad ovanpå stora varmvattentankar.


fredag 19 augusti 2011

Island - dag 3 (12/8) - Islandshästridning och Blå lagunen


Dag 3 var en fredag. Är man på Island måste man naturligtvis rida islandshästar så dagen innan bokade vi in oss på en tur med Ishestar som hette Lava tour. Med tanke på sambons fotproblem så var det lämpligt med en mellandag utan längre promenader så hans fötter fick vila lite. För dagens planerade aktiviteter tog jag med min mindre extrakamera (Canon Powershot SX130 IS) istället för systemkameran.

Vi fick först en kort videointroduktion till hur man rider och sedan delades det ut hjälmar. De som ville kunde ta stövlar också. Sedan delades hästarna ut alltefter vilken tidigare erfarenhet deltagarna hade. De allra flesta var nybörjare men några av oss hade ridit tidigare. Det tog de också hänsyn till under turen och delade upp oss i en snabb och en långsam grupp som tog olika vägar. Sambon var nybörjare men jag har ridit tidigare, även islandshäst, så vi hamnade i olika grupper.

"Nybörjarhästarna" spontantöltade tydligen men det tog ett litet tag innan jag insåg att jag fick jobba lite med "min" häst (bilden nedan) för att den skulle tölta istället för att trava så det var betydligt roligare på hemvägen än på ditvägen. Att tölta är betydligt bekvämare och mindre skumpigt än att trava. Tyglarna var ganska uppruggade och jag fick snabbt stora skavsår på långfingrarna som fortfarande inte läkt helt. Det kändes dessutom flera dagar efteråt i lår och ljumskar att det var många år sedan jag red sist.

Lavalandskapet var vackert att rida igenom och det var en trevlig upplevelse, på halva vägen gjorde vi paus vid en vulkan och grupperna sammanstrålade där igen. Efter pausen kunde nybörjarna välja att gå med den snabba gruppen istället men det var bara en person som bytte.


Resten av dagen ägnade vi åt lugnare aktiviteter. Vi åkte till den berömda Blå lagunen, ett spa som ligger mitt i ett kargt landskap med mossbeklädda lavastenar. Där kunde vi konstatera att alla behandlingar (massage och sånt) var uppbokade för resten av dagen så vi fick nöja oss med att bara bada. Först åt vi lunchbuffé på restaurangen där. Det godaste de serverade, enligt mig, var sushi så det åt jag lite extra av.


Det var underbart att gå från den 12-gradiga luften ner i det nära 40-gradiga vattnet och man ville inte direkt gå upp igen. Mindre underbart var att mina nyinförskaffade skavsår sved ordentligt och det tog ett ganska bra tag innan det slutade.


Vattnet i blå lagunen värms upp av varma källor och dess blå färg kommer från kiseldioxid (silica). Eftersom bakterier inte trivs i vattnet behöver extra klor eller liknande inte tillsättas. Skyltar varnade för att det kunde vara skadligt för hälsan att vistas en längre tid utan paus i det varma vattnet men det undrar jag om någon brydde sig om. I anslutning fanns också ångbad, bastu och en "dusch" där man kunde använda vattenfallet som en form av massage. Mitt i poolen kunde man köpa öl, hälsodrycker, glass och is-slush, vilket behövdes efter en stund i vattnet.


Vi passade på att njuta ordentligt och ville aldrig gå upp ur vattnet. Vid ett tillfälle bestämde vi oss för att nu var det kanske dags men sen stannade vi ytterligare en timme. Det blev 3,5 timmars bad till slut och det var vansinnigt avslappnande. Fast när vi väl gick ur poolen hade båda en lätt huvudvärk.

I lådor runt poolen fanns silica-gel som man kunde ta och använda som ansiktsmask, vilket vi också gjorde. Folk såg ganska roliga ut när de simmade runt med vitt gegg i ansiktet.


Mitt hår blev sig inte riktigt likt efter den här svängen och jag fick tvätta om det när jag kom till hotellet. Ansiktet blev också väldigt torrt, vilket jag antar har med simturen att göra det också. Men det var det värt.

Även utanför blå lagunen kunde man njuta av det vackra blå vattnet. Utloppsvattnet går i kanaler genom ett lavalandskap och det var väldigt vackert att gå där. Jag kände mig tvungen att hämta systemkameran från bilen för att fotografera området och det fantastiska landskapet med mossbeklädda lavastenar, trots att jag vid det laget var ganska trött. Sambon väntade i bilen under tiden.



Alldeles nära blå lagunen låg en fabriksliknande byggnad som det ångade väldigt från. Det är ett av värmeverken på Island som tar vara på värmen från de varma källorna. Det används för att värma upp husen och vattnet, vilket jag antar blir en förhållandevis billig uppvärmning.



torsdag 18 augusti 2011

Island - dag 2 (11/8) - Gyllene cirkeln


Dag nummer två på Island körde vi längs den klassiska "Gyllene cirkeln", en turistrutt på runt 25 mil med flera sevärdheter. De flesta turistföretagen har det som en av sina dagsresor. Vi körde motsols jämfört med den vanliga rutten och tog det hela i vår egen takt. Skönt att slippa bli runtvallad.


Visa större karta

Sambon hade fått ruskigt ont i sina fötter dagen innan och var i stort behov av bekvämare skor med avlastning för hälarna. Han hade ont även när han körde bil så vi fick lov att stanna i Selfoss för att leta reda på en skoaffär. Som tur var hittade vi till slut en sportaffär där han provade sisådär 10 olika skor innan han hittade ett par som var bekväma och gav avlastning för hälen. Vid det laget fick det kosta vad det ville och slutnotan blev en bra bit över tusenlappen.

Vi köpte lunchmackor som take away på Subway i Selfoss innan vi körde vidare mot vårt första mål, Kerið (B på kartan).


Kerið är en kratersjö med röd lavasten runtom. Färgerna hade nog varit extra vackra i strålande solsken men än så länge var det molnigt den här dagen. Den knappt synliga lilla pricken vid kanten högst upp till höger på bilden ovan är en människa.


Vi gick inte runt sjön utan nöjde oss med att gå en liten bit längs kanten.

Vi stannade vid ett mindre vattenfall också men det har jag inte med någon bild på, därefter var nästa stopp Gullfoss, ett riktigt stort vattenfall med glaciärvatten. Här passade vi på att äta våra lunchmackor med en strålande utsikt.


Man fick se till att skynda sig förbi där vinden blåste vattendroppar på en, annars blev man blöt. En italienare stod utanför avspärrningarna redo att ta kort och när jag kom förbi frågade han om han fick låna mitt batteri. Han fick låna ett av mina reservbatterier för att ta sin bild. Tråkigt att inte kunna fotografera mer på grund av en sån sak. Jag bar med mig två reservbatterier hela tiden men behövde inte använda nåt av dem förrän sista dagen.



Långt borta kunde vi se Europas näst största glaciär, Langjökull. Vatnajökull är störst men den såg vi bara från luften vid inflygningen. Sista dagen åkte vi upp till toppen av Langjökull, vilket var en upplevelse. Bilden är tagen med 200 mm brännvidd.


Nästa stopp var ett häftigt område med heta källor och gejsrar, Haukadalur. Här finns bland annat Geysir, en stor gejser som inte haft utbrott på länge. Källorna är avspärrade och det finns varningsskyltar där det står att det är 80-100 grader varmt. Inget man vill doppa ner händerna i.


I hela området ångade, bubblade det och pyste från de varma källorna. Det luktade mindre svavel än jag trodde att det skulle göra men visst fanns lukten av ruttna ägg där.


Landskapet runt det aktiva området var väldigt vackert med röd sand.


Huvudattraktionen var gejsern Strokkur, en pålitlig gejser som får utbrott var 5:e till 10:e minut. Bara att ställa sig och vänta alltså, vilket många gjorde runt gejsern. En del blev sprejade med varmt vatten när utbrotten kom. Vattnet sprutar runt 20 meter upp i luften och ibland uppåt 40 meter. Vi stannade för att titta på 5-6 utbrott.



Till sist var det dags att fara vidare. Vi åkte genom vackra landskap med vulkanberg intill oss. Över bergen hängde ett regnväder som aldrig riktigt nådde fram till oss. Nästa stopp var Thingvellir, området mellan nordamerikanska och eurasiska kontinentalplattan. Plattorna glider fortfarande från varandra i det här området med cirka 1 cm årligen. Mitt i området finns Islands största sjö, Þingvallavatn, som får sitt vatten från Langjökull. En mängd sprickbildningar finns i området. Några dagar senare snorklade vi i en av sprickorna och fick uppleva otroligt klart och kallt vatten på nära håll.