Trattar högt och lågt

Det är härliga svamptider nu och jag har länge velat få tid till att gå ut i skogen och leta trattkantareller. Idag blev det en liten lucka och jag fick med mig sambon för någon timmes svampletande. En kort tur i skogen, tänkte vi. Trattisarna växte redan vid vägkanten och en liten bit in i skogen växte de överallt så det var bara att plocka och plocka och plocka. Ett par timmar senare började det mörkna och vi fick nästan använda skygglappar för att försöka undvika att se trattkantarellerna för att ta oss hem.

Sambon hittade en fin röd flugsvamp. Den plockade vi förstås inte.

En papperskasse full med trattkantareller blev det. 5 kg. Trots att vi grovrensat redan i skogen och skurit bort nedre delen av stjälken tog det ändå 2 timmar att rensa. Det är verkligen nackdelen med svampplockning. Allt annat är roligt men rensandet är dödligt tråkigt och jobbigt.

Flera påsar till frysen blev det så det närmaste svampbehovet är tryggat. Kvällsmåltiden blev trattkantarellsoppa med kantarellsmörgås till. Sambon hittade nämligen några gula också. Gott!

Island - dag 6 (15/8) - Glaciärtur

Näst sista dagen på Island, innan det var dags för hemfärd, var vädret ganska dåligt med moln och hotande regn. Efter att ha sett glaciärerna i fjärran och också läst lite grann om olika glaciärturer så hade vi bokat in oss på en sådan. Längst upp på Europas näst största glaciär skulle vi. Från sommar till vinter på några timmar.


Visa större karta

Vi blev hämtade vid hotellet i en bekväm minibuss och kördes till mötesplatsen vid en busshållplats där vi mötte upp de andra som skulle med. Två tyska tjejer var med på den första turen och chauffören pratade tyska med dem. Sedan frågade han varifrån vi kom och han kunde visst svenska också. Det var han som skulle köra upp på glaciären sedan så han åkte i förväg för att förbereda detta medan vi såg till att hamna på de bästa platserna, längst fram, i den mindre bussen som vi skulle åka med. Det var ett blandat sällskap på bussen. Till och med ett par från Sverige - men de var japaner (tror jag) som tillfälligt pluggade i Stockholm.

Första stoppet var Deildartunguhver, en varm källa med Europas snabbaste flöde, 180 liter/min. Inte för att siffran säger mig så mycket men det verkade verkligen vara fart på den. Hela området runt det varma flödet var fyllt av ånga. Det kokheta vattnet verkligen sprutade ut ur berget och man blev inte riktigt sugen av att doppa ner handen i vattnet.

Den varma källan används för uppvärmning av hus och växthus så långt bort som 7 mil. En otrolig naturresurs. Klimatet för odling är nog annars inte så gynnsamt på Island men med hjälp av varma källor kan de i alla fall få fram lite grödor. Om man var sugen på tomater kunde man ta med sig en påse med lokalt odlade grödor för 200 isländska kronor (ca 11 kronor). Vi avstod, de tomater vi fått till frukostbuffén på hotellet var inte så imponerande varken till smak eller konsistens.

Det var ett ganska kort stopp innan vi åkte vidare uppåt i bergen, förbi det område där Snorre Sturlasson bott och verkat på den gamla goda tiden. Han hade till och med utnyttjat de varma källorna och lett om dem så att han hade fått ett eget varmt bad i sin trädgård.

Nästa stopp var Hraunfossar, ett unikt område med lavavattenfall. Glaciärvattnet där har runnit genom lavafält innan de rinner ut i floden. Det var otroligt vackert och vattnet hade en fascinerande blå färg.

Efter detta var det dags för lunch och vi kände att det verkligen var välbehövligt. Vi stannade till vid Husafell och åt på en liten restaurang där. Det blev isländsk grönsakssoppa för min del och sambon åt isländsk köttsoppa med lammkött i. Gott men inget märkvärdigt. Vi passade på att handla lite isländskt godis i en butik intill restaurangen. Choklad med lakrits i. Det verkar vara väldigt populärt på Island med tanke på hur många varianter som fanns att köpa. Det var nog tur att vi gjorde det för man stod sig inte så länge på den där soppan.

Så var det då äntligen dags att lämna asfaltsvägen och åka ut i oländigare trakter. Vi fortsatte uppåt och nu genom en stenöken vid foten av glaciären. En knapp timme senare kom vi fram till platsen där Langjökull började och där var det dags att byta fordon. "Bussen" vi skulle åka med hette Ice Explorer och är ett specialbyggt fordon för NATO för att kunna transportera missiler genom oländiga trakter. Numera inköpt från NATO och ombyggt för att transportera turister upp på en glaciär.

Vi fick reda på att det var en ganska ny företeelse att kunna åka högst upp på glaciären med det här fordonet, de hade börjat göra testturer förra säsongen och det här var egentligen första säsongen som den var i full drift.

Vi fick lära oss lite om glaciärer på vägen upp av en isländsk glaciärolog stationerad i Cambridge. Ett inspelat band förstås. Tydligen hade det snöat för första gången under natten så vi fick reda på att nu var vintern verkligen på väg. Upplyftande i augusti. En liten bit upp på glaciären åkte vi förbi ett läger med slädhundar vilket kändes lite udda.

Vår chaufför berättade att det hade hänt något med glaciären som han aldrig hade sett förut. För någon månad sedan var det ett vulkanutbrott på Island och efter det hade det fallit aska över glaciären vilket bildade mörka fläckar på snön. Där askan fallit smälte snön snabbare så att det blivit som vågor i snön där det tidigare varit helt vitt och slätt. För att inte folk som åkte med Ice Explorer skulle bli sjösjuka så hade han åkt och plogat en väg så att det skulle bli lite slätare.

Efter någon timme var vi framme, högst upp på Langjökull. Det var minusgrader och vi fick gå ur men var tvungna att hålla oss alldeles vid "bussen" för att inte riskera att ramla ner i något hål i isen. Vår guide berättade vad vi hade kunnat se om det varit vackert väder. Det är nog en fantastisk utsikt däruppifrån. Vid vackert väder. Vi hade ungefär 20 meters sikt och det snöade på oss. Men man kan inte alltid ha tur med vädret. Det var i alla fall roligt att få komma ut och traska på en glaciär, det är inte varje dag man gör det.

På vägen ner gjorde vi ytterligare ett stopp när vi kommit till den delen av glaciären där det bara var is. Vi fick varsin mugg för att smaka på det iskalla, rena och goda glaciärvattnet. Direkt från det rinnande smältvattnet. Det hade jag inte tackat nej till att ha rinnande i kranen varje dag.

Efter denna något kalla upplevelse var det dags att återigen ta plats i den lite mindre bussen som skulle ta oss till de sista anhalterna på resan. Vi åkte genom stenöknen och sedan söderut mot Þingvellir där vi gjorde ett sista stopp. Vi hade ju redan varit där men vi stannade inte så länge och vi passade på att ta en sista titt på utsikten över området mellan kontinentalplattorna.