Hemflugna

I måndags kom vi hem från Malta och upptäckte att det var varmare här hemma. Inte oss emot! Jag uppskattar naturen här så mycket mer efter Maltas sandstensklippor, speciellt när våren kommit så långt. När vi åkte var träden kala och nu börjar det bli grönt överallt.

Igår var vi i Slottsskogen. Sambon ville se de nyfödda pingvinungarna. Några sådana såg vi inte men det blev en trevlig promenad ändå. I en damm ägnade sig några svarta svanar åt att leta efter mat och visade oss baken. Smidigt.


De flesta fåglarna kliade och tvättade sig ivrigt. Loppattack eller ville de göra sig vårfina, tro?


Några pingvinungar lyckades vi inte se men ett par pingviner simmade omkring utomhus och gav ifrån sig underliga läten. De är rätt häftiga, de där Humboldtpingvinerna.


Vi tog en lite annorlunda väg upp till älgarna. Istället för att gå på de asfalterade gångarna så traskade vi uppför en liten skogsstig. Där hittade vi en urgullig ekorre som satt och knaprade på något gott.



Till slut hittade vi fram till älgarna. Det var då inte mycket liv på dem. De låg och slöade på marken och vi satte oss på en sten och pratade med en av dem. Det var ett ganska så ensidigt samtal men vad gör det när man har en älg någon meter bort.

Gozo

I onsdags åkte vi till Maltas andra största ö - Gozo. Här kommer nu ett inlägg med mycket bilder.

För att få maximalt ut av den här turen så åkte vi i hyrbil. Det är det bästa om man ska besöka Gozo. Det är ganska lätt att hitta, då alla vägar utgår från "huvudstaden" Victoria, som ligger i mitten av Gozo. Vägarna är, som vanligt, av varierande kvalitet. Det går en färja mellan Malta och Gozo och vi fick gasa på lite extra för att hinna med den som vi tänkt. Nästan ända framme var det en slöåkare som vi körde förbi i hög fart. Ooops, en polis ... Vi hann fram till färjan precis vid avgångstid, innan de hunnit stänga för ytterligare trafik. Puha.

Vårt första besök blev till Ggantija (jättarnas torn) som är ett megalitiskt tempel som byggdes för över 5 500 år sedan. Det är en av världens äldsta religiösa byggnader. En del av templet syns på bilden längst upp. Vi hade tur och passade in besöket precis mittemellan två regnskurar.

Nästa stopp blev vid Calypsos grotta. Här sägs havsnymfen Calypso ha tillfångatagit Odysseus i sju år under hans irrfärder mot hemmet från Troja. Hon ville göra honom till sin odödliga make men ett sändebud från Zeus fick henne att till slut släppa honom. Grottan är inte så mycket mer än en skreva i berget men det var lite roligt att besöka. De innersta smårummen i grottan är inte upplysta så jag fick lysa mig fram med kamerablixten för att se hur grottan sträckte sig.


Uppe vid grottan har man också en fantastisk utsikt över Medelhavet och över Gozos enda sandstrand. Vägen upp är kantad av pelargoner som är nästan 2 meter höga. Tänk om de kunde växa så hemma hos oss.


Vi åkte vidare till kusten och en liten fiskeby som heter Marsalforn. Än så länge var det för tidigt på dagen för att vara särskilt mycket fart där. Vi stannade för iste och bruschetta innan vi for vidare mot saltpannorna.

Saltpannorna såg vi när vi besökte Gozo för tre år sedan men de är väl värda att se igen. Det är ett stort område med grunda saltpannor uthuggna och byggda vid klipporna vid havet. De fylls med saltvatten som sedan torkar under den starka solen och kvar blir ett lager salt. I souvenirbutiker kan man köpa med sig salt som skördats här och det gjorde vi.


Det är en mycket vacker kuststräcka där saltpannorna ligger. Den här dagen blåste det en del så man kunde betrakta hur vågorna slog upp mot stranden. Ovanför hade sandstensklipporna holkats ur så det blev som ett överhäng.


Vi kunde inte fortsätta längs kusten då vägen inte var framkomlig på grund av lera. Istället åkte vi på den lite större vägen som syns på bilden nedan. Den gick brant uppför i ett underbart landskap fyllt med blommor. Efter en lutning på 20 grader, som vår hyrbil otroligt nog klarade av trots att det kändes som den skulle välta baklänges, så kom vi upp till en högt belägen stad vid namn Zebbug. Härifrån hade man en fantastisk utsikt över delar av ön.


Nästa stopp blev i Gharb, på öns västra sida. Här finns en "craft village", dvs en turistfälla i form av en liten hantverkarby. Man kan gå runt i de olika små affärerna och i vissa av dem kan man se hantverkarna arbeta. Man kunde bland annat se hur de arbetade med silversmycken och glasblåsning. På ett ställe arbetade en man med metall och gjorde bland annat riddarhjälmar och andra prydnader. Jag frågade om jag fick ta ett kort och han sa att det var okej, om jag tog det innanför arbetsområdet. Sedan uppmärksammade jag stora skyltar där det stod att fotografering var förbjuden ...


Vid den här byn fanns rabatter med orange blommor, som verkligen lyste i dagsljuset. Fantastisk färg.

Vi är inte så köpbenägna när det gäller souvenirer, speciellt inte när det står "Malta" på dem. Men vi fick efter noggrant övervägande ändå med oss en ljuslykta i alabaster, som vi båda tyckte var charmig.


Trots att vi var vid Azure window och dök söndagen innan så åkte vi ändå tillbaka när vi ändå var på ön. Vi kunde konstatera att vågorna gick höga och att det absolut inte skulle ha varit möjligt att ta sig ner i det blå hålet idag. De värsta vågorna gav upphov till 10-20 meter höga vattenstänk. Det är lite mäktigt att se.


Vid det här laget började det bli dags för en sen lunch så vi åkte in mot Victoria för att äta och titta på citadellet. Citadellet syns från långt håll (bilden) och det är rätt häftigt att gå runt på murarna där. Man har en fantastisk utsikt över så gott som hela ön. Citadellet är en högt belägen befästning vars nuvarande murar byggdes omkring år 1600. Det finns några museer där också men vi besökte inte några av dem den här gången. Det finns även en väldigt fin katedral som man kan besöka men inte heller det gjorde vi.


Vid det här laget började vi bli ganska nöjda och det började bli lite sent på dagen. Vi åkte till ett Supermarket och handlade likörer som görs på Gozo - bland annat Anisette med anissmak och Limuncell med citronsmak. De är väldigt goda och kan rekommenderas. Det går att köpa sådana i souvenirbutiker också men då är de vanligen lite dyrare. Efter inköpet konstaterade vi att vi förmodligen inte skulle hinna med nästa färja så då valde vi att se ännu en av byarna på ön, Xlendi. Det ångrade vi inte.

Xlendi är en väldigt vackert belägen liten by på södra Gozo. Vägen går utefter en klyfta som går in från kusten och vyerna är dramatiska. I byn finns det trappor utefter klippväggen som man kan gå uppför och njuta av utsikten. Dessa kallas för nunnornas trappor, då den byggdes för att nunnor i slutet av 1800-talet skulle kunna gå till en liten grotta med en naturlig vik där de kunde bada i avskildhet. Man kan fortfarande se grinden som nunnorna låste efter sig.

Vid strandpromenaden gick vågorna höga och stänkte högt upp. Inte direkt badväder.


Vi tappade bort tiden lite i Xlendi. När jag väl tittade på klockan så upptäckte vi att det bara var drygt en kvart kvar tills färjan skulle gå - från nästan andra sidan ön ... Vi funderade på om vi skulle hinna ... bestämde oss för att chansa och sprang sedan upp tillbaka till bilen. Det blev en liten racertävling på de smala vägarna. Det var inte helt självklart hur vi skulle åka heller. Till slut hann vi med färjan med minsta möjliga marginal - när vi kom vinkade personalen stressat in oss på båten utan att ta sig tid att titta på biljetter och sedan stängde de bogvisiret precis när vi kört ombord. Vi var mycket muntra och glada över vår tidsplanering. Och lättade över att vi slapp vänta 1 timme och en kvart på nästa färja.

Vid det här laget var det kväll men eftersom vi skulle lämna tillbaka hyrbilen dagen efter tog vi oss ändå tid för att stanna till och titta på några saker på norra Malta. Dels St Agatha's tower, mer känt som Röda tornet (red tower). Därifrån har man fin utsikt, dels ända till Gozo och dels kan se båda östra och västra Malta samtidigt, då ön har som en smal hals söder om tornet.


Vi tog även en snabb titt på Popeye village. En liten by av kulisser som byggdes upp för inspelning av filmen Popeye (Karl-Alfred) med Robin Williams i huvudrollen. Den ser väldigt speciell ut med sina färgglada hus och är uppbyggd på en väldigt vacker plats i en vik som heter Anchor bay.

Södra Malta

Idag hyrde vi bil för att kunna se lite mer av ön på egen hand. Det är lite läskigt att köra här (sambon fick göra det). Dels är det vänstertrafik, dels kör folk som tokar och hänger sig ibland över tutan och dels så är det väldigt dåligt skyltat på vissa ställen. För att inte tala om att så kallade "större" vägar ibland är ruskigt små, omgärdade av murar och av väldigt dålig kvalitet. Det gick ändå ganska bra även om vi började med att köra fel och fick vända. Vi valde att utforska södra delen av Malta.

Första stället vi åkte till var Ghar Dalam. Det är en grotta där man hittat mängder med ben från forntida djur, bland annat noshörningar och dvärgelefanter.


Ben från dessa djur finns utställda i ett museum i anslutning till grottan. Ett av rummen har de inte rört sedan 30-talet och där har de olika avdelningar med ben sorterade efter typ - tänder för sig och lårben för sig. Det såg lite bisarrt ut. I själva grottan kunde man se i vilka lager de olika benen var hämtade. Dessutom fanns där stalaktiter och stalagmiter. På bilden nedan ser man en av de stora stalagmiterna, som fortfarande byggs på. Den såg ganska läbbig ut.



Efter detta åkte vi igenom en av Maltas hamnstäder och letade sedan efter Ghar Hasan - Hasans grotta där Hasan sägs ha gömt sig på 1100-talet (vem det nu var). Trots att vi hade en väldigt detaljerad karta hade vi väldiga problem med att hitta vilken väg vi skulle svänga in på. När vi till slut hittade rätt väg så hittade vi inte till grottan ... istället började vi med att titta ut över medelhavet och de oerhört vackra och höga klipporna som finns på Maltas sydsida. Vi aktade oss noga för att gå nära klippkanten - att störta ett antal tiotal meter ner i havet var inget vi tänkte roa oss med.

Jag hittade en gammal inföding som låg vid klipporna och vilade middag. Jag tror att han fiskade samtidigt. När jag frågade efter Ghar Hasan gav han mig en utförlig vägbeskrivning - på maltesiska. Han babblade på och jag fattade inte ett ord fast jag förstod att han pekade längre bortåt kusten. Efter många om och men hittade vi till slut rätt men inte tack vare någon skyltning i alla fall.


Vid det här laget var vi utsvultna. Vi åkte till den lilla pittoreska fiskebyn Marsaxlokk för att äta lunch. Där finns fullt av maltesiska fiskebåtar - luzzu. De är målade i speciella färgglada färger. Det kändes ganska genuint i byn. Fiskarna höll på att reda ut sina nät och målade på sina båtar.


Vi valde att äta färsk fisk, som man bör göra i en fiskeby. Vi fick välja bland dagens fångst på en bricka - fem fiskar fanns kvar. Sambon åt sea bream och jag åt sea bass. Det var mycket gott. Naturligtvis fick vi pommes frites ("chips") som tillbehör. Det får man till nästan allt här.


Vi åkte vidare längs kusten och hamnade vid en liten by som heter Ghar Lapsi. Därifrån har man en jättefin utsikt över Maltas minsta ö - Filfla, som bara är 280 x 50 meter stor. Nästa stopp var vid Dingli cliffs, klippor som brant stupar 250 meter ner i havet. Vi stannade vår lilla hyrbil där nära klippbranten, klev ur och klängde sedan kvar vid bilen. Det blåste nämligen ganska ordentligt och det kändes som om en felriktad vindpust skulle blåsa iväg oss nerför de höga klipporna. Snart såg vi att även bilen rörde sig i vinden där den stod parkerad någon meter från branten och det var definitivt dags att ta sig därifrån. Strålande utsikt men lite för spännande i vinden för vår smak.

Vid det här laget var det mesta stängt. Det sista vi gjorde innan vi åkte tillbaka till hotellet var att titta på domen i Mosta (Church of St Mary) som är en imponerande byggnad som man kan se från långt håll. När vi kom dit hade en gudstjänst just påbörjats så vi tittade in genom dörren och kunde konstatera att akustiken var fantastisk. Det måste vara riktigt häftigt att vara präst i en sådan kyrka.

Azure window

Idag åkte vi på dyktur till Gozo, grannön i norr. Det ska vara ett av de bästa ställena att dyka på här på Malta. Vi gjorde två dyk vid Azure window, som är ett av Maltas mest välkända landmärken och syns på bilden ovan.

Det första dyket tyckte jag var bäst. Vi dök ner i "blå hålet", som ligger alldeles nedanför Azure window. Det är som ett runt hål omgärdat av klippor. Där gick man ner och passerade därefter under en klippbåge med en massa orange koraller på. Dyket fortsatte längs en vertikal klippväg där man kunde spana både uppåt och neråt i djupet. Det var lite roligt att passera igenom en trång gång i klipporna som ledde in i en liten grotta med koraller.

Under dyket såg vi en bläckfisk (octopus), diverse anemoner, fiskar, koraller och till och med en hummer som gömde sig i ett hål i väggen. Sambon och instruktören såg en barracuda som kom simmande men jag var tydligen för upptagen med att titta på klippväggen då, så jag såg den aldrig. Det var hur som helst ett mycket bra och vackert dyk.


Vid dyk nummer två var jag lite frusen. Det var på samma ställe fast vi började i "Inland sea", en liten havspool som är förbunden med havet utanför genom en lång grotta på 80 meter. Vi har åkt igenom den grottan tidigare, fast då på ytan och på en liten båt. Den här gången passerade vi igenom den 10-16 meter under vattnet. På havssidan var det 50 meter djupt men vi höll oss på 16 meter.

I början var det ganska mörkt men vi var förvarnade så det var inget speciellt. Det som var värre var att det var ganska kallt. Sambon tyckte inte att det var farligt men jag frös lite lätt från första stunden på dyket. I grottan var det bara 13 grader i vattnet. När båtarna passerade över oss så lät det ganska högt. Vi simmade igenom grottan och ut på andra sidan och såg ett par sjöstjärnor med stora taggar och ett par fiskar som lekte med varandra. På ett ställe hade någon placerat en liten figur av Homer Simpson, vilket var lite lustigt. När vi kom tillbaka till den grunda "bassängen" igen såg vi en lite större fisk, en grouper. En sådan åt jag delar av till lunch igår ...

Valletta igen

Idag var det egentligen meningen att vi skulle besöka Three cities, som ligger mittemot Valletta, men vi kom inte längre än till Valletta. Anledningen var att de precis skulle skjuta salut när vi kom dit så vi bestämde oss för att stanna och göra de saker vi ännu inte hunnit med där.

De skjuter salut vid tolv varje dag under en liten parad vid Upper Baracca gardens. De berättar om hur det hela går till när man laddar kanonerna. Naturligtvis skjuter de inte iväg någon kanonkula men det blir en del rök och en ordentlig smäll av krutladdningen som antänds.

Efter detta såg vi The Malta Experience, som är en cirka 45 minuter lång bildvisning där de berättar om Maltas historia. Mycket sevärd och intressant. Man kan själv välja vilket språk man vill få det berättat på, inkluderat svenska, men vi tyckte att det berättades bättre på engelska.


Efter att ha ätit lunch mitt i staden gick vi en promenad längs Vallettas norra sida, den som vetter mot Sliema. Där har vi faktiskt aldrig gått tidigare utan vi har alltid hamnat på södra sidan. Vi besökte även en kyrka, Carmelite church. Det är den vars dom syns på bilden ovan och som utgör en karakteristisk del av stadens silhuett. Trots att det stod i turistbroschyren att inträdet var gratis så tog de 1 euro per person. Det tyckte vi i och för sig var helt rimligt.

En präst ställde sig på knä och bad vid ett altare och jag passade lite diskret på att ta ett kort på honom. Sambon tror att jag kommer få en blixt i huvudet för detta tilltag.



Igår dök vi i sällskap med instruktör längs kusten utanför hotellet. Det var lite ovant i början eftersom det var tre år sedan sist men efter ett tag gick det bra. Man såg inte så mycket. Höjdpunkterna var tre bläckfiskar. Tyvärr fick jag lite problem med för mycket luft i dykvästen och hade svårt att hålla mig kvar på botten vid sista bläckfisken så jag missade både att den sprutade bläck på vår instruktör och att den hade en krabba i munnen som den mumsade på. Hoprullad med sina armar var den stor som en fotboll och med armarna utsträckta kanske en dryg meter. Skojiga djur. Ungefär såhär såg den ut.

Hamnkryssning och marine park

Igår var det strålande solsken så efter frukost lade vi oss en stund i solen. Jag hann med ett kort dopp i den kalla poolen. Någon timme i solen räckte för att vi skulle bli rejält solbrända. På eftermiddagen åkte vi på hamnkryssning runt huvudstaden Valletta och besökte medelhavets största naturliga hamn - Grand Harbour. Det är andra gången vi åker på den kryssningen och den är väl värd att ta. På bilden ovan ser man Church of St Lawrence i den lilla staden Vittoriosa, som ligger mittemot Valletta på andra sidan Grand harbour.

Idag besökte vi Mediterraneo Marine Park. Det är en mycket liten nöjespark där det huvudsakliga nöjet är olika shower - med delfiner, papegojor och sjölejon. Under papegojshowen fick sambon gå fram och bli pussad på munnen av en papegoja. Eller snarare så fick han ha en jordnöt i munnen som papegojan plockade ut samtidigt som skötaren upprepade gånger uppmanade honom att vara helt still så att gojan inte skulle bita tag i hans näsa i stället.


Delfinshowen var riktigt bra. Det kändes som man kom väldigt nära delfinerna och eftersom det inte är högsäsong så var det inte heller så mycket folk där. Fantastiskt att se delfinerna göra sina höga hopp upp i luften. I jämförelse med Kolmårdens delfinshow, som vi såg förra året, så var den här definitivt bättre.


Sjölejonen var också roliga att se. Fantastiskt starka djur. Lite taskig munhygien bara ... Tänderna var alldeles svarta.

På flykt

Vi överlevde flygresan.

Sedan i söndags är vi på Malta. Här började det med att vädret var sämre än det var när vi lämnade Sverige - grått, regnigt och blåsigt. Fast ändå lite underbart. På sitt sätt.

På måndagen tog vi oss inte längre än till grannstaden Sliema (bland väldigt små städer som ligger på varandra) och shoppade lite förnödenheter (öl och vatten). Idag har vi åkt lokalbuss till Valletta och tittat på Maltas Armoury-museum med vapen och rustningar, ätit mat i solen och blivit solbrända.

Glad påsk!

Påskgrupper

De senaste åren har jag gjort påskgrupper som jag tagit med mig till påskfirandet, med mer eller mindre lyckat resultat. Förra året odlade jag smörgåskrasse till påsk (bilden ovan) och året dessförinnan planterade jag kattgräs (bilden nedan).

I år sådde jag smörgåskrasse på nytt men lyckades med bravaden att misslyckas med detta enkla. En dags torka och sedan var krassen död. Nu är det för sent att så ny. Så kan det gå.

Påskris

Idag var det dags att ordna påskriset! Jag använder sälggrenar istället för björkris. Det ger vårkänslor att ta in lite videkissar och jag tycker att det är mer dekorativt. Äntligen fick jag dessutom användning för min vas som jag köpte på Ikea i förra veckan.

Sälggrenarna fick jag med mig från mina föräldrars mark och de har legat på altanen i nästan en vecka och väntat på att få komma in i värmen. Vi hinner inte njuta av dem så länge. Påsken firas inte hemma.

Godaste banankakan

Inte vet jag om det här är en av de godaste banankakorna man kan baka. Jag har aldrig bakat någon förut. Men den är väldigt, väldigt god och nu är det bara en liten bit kvar. Extra gott blir det med chokladbitar i.

Ibland kan det faktiskt vara riktigt bra med övermogna bananer som man måste göra något med.

Receptet kommer från ICA.

* 75 g smör
* 2,5 dl socker
* 2 msk mjölk
* 1/4 tsk salt
* 1 tsk vaniljsocker
* 2 ägg
* 2 mogna bananer
* 100 g blockchoklad
* 2,5 dl vetemjöl
* 1 tsk bikarbonat

Smält fettet och låt svalna. Blanda det med socker, mjölk, salt, vaniljsocker. Dela äggen och blanda i gulorna. Mosa bananerna och blanda ner i smeten. Hacka blockchokladen. Blanda ihop mjöl, blockchoklad och bikarbonat och vänd ner i smeten. Vispa till sist vitorna till hårt skum och vänd ner dem.

Häll blandningen i väl smord, bröad form med löstagbar botten, ca 24 cm i diameter. Grädda i 30-40 minuter, 175°C. Den ska vara knappt klar i mitten för att bli extra saftig.

Jag hade inte bikarbonat hemma, så jag använde 2 tsk bakpulver istället. Det gick bra det också!

Hornborgasjön

I fredags gjorde vi en utflykt som tog oss runt Vänern. Ett av de viktigaste delmålen på den färden var Hornborgasjön, för att titta på tranorna. De har ju slagit rekord i antal tranor där i år - 18 500 stycken. När vi var där hade de räknat till 15 100. Men det räckte ju.


Vi åkte till södra delen av sjön där den så kallade "Trandansen" finns. Det är förmodligen det mest populära stället vid Hornborgasjön när man ska titta på tranor. Där fanns det en hel del folk. Man fick se till att hålla sig framme så att man kunde stå längst fram vid staketet uppe på en liten kulle och titta på mängden av fåglar. De skränade så det lät en hel del.


Vi kom dit mitt på dagen, ungefär vid ett-tiden, och då var det inte så mycket trandans. Man fick passa på att ta kort när de bröstade upp sig lite grann mot varandra, de avslutade nämligen på något tiotal sekunder.

Annars var behållningen att titta på när de flög och landade. När de skulle till att landa fällde de ut sina ben så att de kom att se rätt fåniga ut - som gigantiska myggor.


Det är riktigt stora fåglar, med en vingbredd på runt och över 2 meter. Fast det var lite svårt att få någon uppfattning om deras storlek på avståndet man stod på och när det var så många fåglar att titta på samtidigt.

Mer information om Hornborgasjön och om tranorna finns här.

Litet livstecken

Vårt citronträd har inte mått så bra under vintern. Det har tappat alla blad och inte fått så mycket ljus. Jag ställde ner det i bottenvåningen för att det åtminstone inte skulle stå så varmt. Efter ett tag började det komma ohyra på det också. Det bildades små nät runt grenarna.

Under vintern har det blivit torrare och torrare. Frukten som växte på det har torkat ihop. Ja, det ser helt enkelt inte så friskt ut. Men trots allt detta så konstaterade jag idag att det fortfarande finns vissa tecken på att det är vid liv. Så nu har jag börjat sätta ut det i vårsolen varje dag. Jag hoppas verkligen att det hämtar sig under våren och sommaren. Det älskade i alla fall utelivet förra säsongen. Nu håller vi tummarna för dess återhämtning!