Prag (25-28/6)

Den här veckan var jag på jobbresa i Prag. Vi åkte på tisdagen och kom hem på fredagen och målet var en världskongress om "family medicine". Vi åkte via Arlanda och det var nära att jag inte hade kunnat följa med för jag tappade bort både pass och boardingkort i säkerhetskontrollen men återfick dem innan jag ens märkt att de var borta. Passet kontrollerades aldrig på ditresan av någon anledning. Flygresorna gick bra och landningen i Prag var en av de mjukaste jag varit med om. Från ett soligt och varmt Arlanda hamnade vi i ett regnigt och relativt kallt Tjeckien men med tanke på målet så gjorde det inte så mycket. Från flygplatsen åkte vi buss direkt till hotellet. Hotellet låg väldigt centralt och busschauffören fick bryta mot diverse trafikregler för att släppa av oss.

Det var ett trestjärnigt hotell (Andante) och rummen varierade i storlek. Jag delade rum med en kollega och vi fick ett relativt stort rum med tre sängar. Toaletten var separat från badrummet och utan handfat så för att tvätta händerna fick man gå några meter efter förrättat värv. Gatan var en lite skum sidogata till det långsträckta torget Vaclavplatsen och det fanns några olika "kabareer", dvs strippklubbar, att välja på. Oavsett tid på dygnet så verkade det alltid stå några inkastare utanför. De var inte så intresserade av mig när jag gick förbi men herrarna i sällskapet fick mer uppmärksamhet.

Jag lämnade systemkameran hemma så bilderna är tagna med en kompaktkamera. Nästa gång jag besöker Prag blir det bättre bilder.

Efter att ha lämnat av våra väskor på hotellrummet och fått lite mat i magen på en turistfälla på Vaclavplatsen (risotto med svamp) så tog vi en taxi till kongresshallen (och blev förstås grundligt lurade på priset, det kostade 250 tjeckiska kronor för en kort resa och taxichaufförerna pratade ihop sig innan). Kongresshallen var imponerande stor och rymlig. Det tog en liten stund innan vi började hitta där. Vi slapp registrera oss själva men fick ställa oss i kö för att hämta ut konferensmaterialet som lämnades ut i en mindre ryggsäck.

Sedan var det dags för öppningsceremonin i en sal där det fick plats flera tusen åskådare från många av världens länder. Totalt var nästan 4000 personer anmälda till konferensen. En orkester bestående av personer med olika handikapp inledde ceremonin och därefter var det dags för tal av olika framstående personer, bland annat WHO:s generaldirektör Margaret Chan. Jag nickade till under hennes tal men vaknade till ordentligt när det var dags för ett swingband, något som tydligen är populärt i Tjeckien. När den alltför långa ceremonin var klar var det dags för välkomstdrink och sedan samlades en del av vår grupp för en tur till den populära cocktailbaren Nebe ("himlen") där vi köpte cocktails och tilltugg. De hade alkoholfria drinkar också som var riktigt goda. Jag beställde en fruktig virgin Mojito följd av en virgin colada och var nöjd med det jag fick.

Nästa dag tog vi tunnelbanan till kongresshallen efter en okej men mindre imponerande hotellfrukost. Där lyssnade vi på olika presentationer av forskningsresultat, drack kaffe med tilltugg i pausen och sedan var det långlunch. Vi passade på att ta en tur in till centrala Prag för lunch och lite sightseeing. Det blev en relativt billig lunch på en tjeckisk restaurang (jag åt grönsakscouscous) och vi konstaterade att det kostade mer att köpa coca-cola eller mineralvatten än att köpa ett glas öl. Pilsner Urquell är ju det givna valet för alla tjecker så mina kollegor drack det medan jag drack något alkoholfritt alternativ. Det fanns faktiskt gott alkoholfritt öl också, Birell. Bättre än något alkoholfritt öl som jag druckit tidigare och utan konstiga bismaker. Det borde de importera.

En av de givna målen som turist i Prag är den astronomiska klockan på Gamla stadens rådhus. Vi kom lagom till att den skulle slå och hamnade mitt i en skock med turister. Ska man se ordentligt ska man nog stå rakt framför den men vi stod lite från sidan så vi missade det som hände i de små fönstrena som öppnade sig. Vi såg i alla fall när skelettet började dra i ett rep samtidigt som klockan slog. På det hela taget en ganska överskattad uppvisning men nu är det avbockat från listan.

På Gamla stadens torg var det fullt med aktiviteter. Hela stan verkade vara full med brudpar, populärt ställe att gifta sig. Lite här och där kunde man se olika varianter på levande statyer. Ville man se staden från häst och vagn så gick det bra med utgångspunkt från torget och ville man hellre hyra en segway så det gick också bra. Vi använde våra apostlahästar istället och traskade vidare upp mot Krutporten som började byggas på 1400-talet och där man förvarade krut på 1600-talet. På vägen hann vi med en sväng in på Swarowskys där det fanns kristaller högt och lågt och jag lät bli att handla något.

I närheten av Krutporten fanns en tunnelbanestation där vi gick ner och for tillbaka till kongressen för eftermiddagsföreläsningar och workshops. I konferensavgiften ingick ett femdagarspass på stadens kollektivtrafik så det var bara att gå på tunnelbanan som var välfungerande. Man behövde inte dra kortet någonstans men vara beredd att visa upp det vid kontroller. Vi behövde inte vänta länge på tunnelbanetågen men det var svårt att få sittplats i rusningstrafiken.

Efter konferensens slut för dagen hann vi med någon timmes i ett shoppingcenter en bit från staden. Vi hade kommit lagom till rean (sleva) och jag hade shoppingtokiga kollegor. Jag traskade runt ett varv men hittade inget jag ville köpa och konstaterade att prismässigt skilde det sig inte så mycket från svenska priser. Efter detta tog vi oss tillbaka till hotellet och de flesta av kollegorna förberedde sig för en kväll på ett uteställe kombinerat med ölbryggeri där de hade det mycket trevligt och fick smaka på olika sorters smaksatt öl. Jag valde att ta en lugn kväll i stället och det blev ett snabbt mål mat på Burger king (fantasifullt jag vet) där de inte hade varken fiskburgare eller vegetariska burgare utan jag tog pommes frites med en grönsallad till. Sedan nyttjade jag hotellrummets badkar. Skönt för ömma fötter.

Dagen därpå blev det förstås en sväng till kongresshallen, det var ju ändå det vi var där för. Men jag hann med lite sightseeing också. Ett av målen var att se Karlsbron, ett av de populäraste turisttillhållen i Prag. Karlsbron byggdes 1357 och det sägs att man blandade murbruket med ägg för att få den extra hållbar. Längs bron finns flera statyer och köpmän försöker sälja allt från smycken till porträttmålningar. Ungefär mitt på bron finns en staty av nationalhelgonet St John av Nepomuk och reliefen under den hade många tafsat på. Jag gjorde inte det utan det är någon slumpvis utvald turists hand på bilden. Jag traskade över bron och gick sedan vidare upp mot borgen, en lätt mödosam promenad uppför en lång backe kantad med souvenirbutiker. På vägen fanns också en Absintbutik. Absint verkar vara populärt i Tjeckien och finns att köpa nästan överallt. Nästan uppe vid målet unnade jag mig en flaska vatten och beundrade utsikten över Prag medan jag drack.

Uppe vid Pragborgen beundrade jag den pampiga St Veits-katedralen. De äldsta delarna byggdes på 1300-talet. Jag köpte däremot inte någon biljett för att gå in utan nöjde mig med att se den från utsidan. På borggården utanför samlades flera olika guidade grupper och jag passade på att lyssna lite på vad de sa. Utanför borgen stod det vakter utanför små vaktbås. Tråkigt jobb. Jag tog en annan väg ner mot Moldau igen och gick trapporna ner förbi en liten vinodling. Bakom mig kom ett par svenska tanter och pratade på. Det verkar vara många svenska turister i Prag.

Brudparen stötte man som sagt på lite överallt och det fanns även flera butiker med brudklänningar. Den här bruden tog jag kort på från en av broarna intill Karlsbron. De verkar ha hittat det perfekta stället för bröllopsfotografering med fullt av svanar i bakgrunden. Vackert.

Väl tillbaka på Gamla stadens torg tittade äntligen solen fram och färgerna kom fram lite bättre. Jag tittade lite grann på en person som skapade enorma såpbubblor, något som fascinerade barnen på torget. Jag skulle bra gärna vilja veta vad de använder för såpbubbelmix ... mina försök till bubblor har inte varit i närheten av de där.

Sista kvällen i Prag spenderade vi i stor stil på Zofin Palace. Där var vi inbjudna till tjeckisk afton med buffémat och levande musik och det var väldigt fint där inne. Vi fick en välkomstdrink i form av mousserande vin (champagne?) som jag smuttade på, åt hyfsad tjeckisk buffémat och väldigt god glass som de gjorde med hjälp av flytande kväve. Det blev också tillfälle till dans. Nöjda med kvällen kom vi tillbaka till hotellet vid 1-tiden och sedan tog vi sovmorgon morgonen därpå innan det var dags för en sista shoppingrunda på stan. När vi väl var klara fick vi gå i rask takt tillbaka till hotellet där vi var lite i senaste laget med tanke på att bussen återigen fick bryta mot trafikreglerna för att hämta oss. Men vi var i alla fall inte sist på bussen.

På flygplatsen fick vi vänta i en evighetslång kö till incheckningen, sedan slapp jag köa till säkerhetskontrollen eftersom tanten där konstaterade att min mage var stor och skickade iväg mig till VIP-kön (för personal). Jag köpte med mig 1 kg M&M och en tjeckisk bitter och fick sedan kasta i mig lite mat (och lämna mer än hälften, en kostsam historia) innan det var dags för boarding.

52 veckor - vecka 22 (27/5-2/6)

Sommarens projekt blev att bygga om altanräcket eftersom räcket vi hade inte var barnsäkert (lätt att klättra igenom, 2,5 meters fallhöjd rakt ner i gruset) och krävde mer underhåll i form av målning än vad vi hade lust att ge det. Det blev några svängar till K-rauta för planering och sedan köp av virke. Vi passade på att äta på Max när vi inte orkade laga mat och lillgrabben fick med sig en ballong hem som han tyckte var riktigt rolig. Han får vänta med hamburgare och pommes frites, än så länge så är det nyttigare mat som gäller för hans del även om han får smaka på det vi äter.

Parallellt med att sambon byggde på altanräcket påbörjade jag ett sandlådeprojekt och grävde en grop i gräsmattan. Vi köpte en sandlåda med lock av ganska taskig kvalitet på K-rauta men den duger väl ett tag i alla fall. Behöver den bytas ut så blir det nog ett hemmabygge av tryckimpregnerat virke.

Sambon överraskade med en vacker rosbukett och penséerna i blomlådorna stortrivdes, trots att de fick bo på altangolvet under ett par veckor. Mitt i veckan blev jag avtackad från ett extrajobb som jag haft under flera år. Nu blir det ingen tid över för sånt. God trerätters middag och present i form av champagne (Bollinger, en favorit). Den får korkas upp till hösten.

52 veckor - vecka 21 (20-26/5)

Vecka 21 lämnade vi in vår bil på reparation. Det var tydligen fel på någon ventil. Vi passade på att göra service på den samtidigt och så fick de laga ett stenskott i rutan och åtgärda ett problem med sprinklersystemet. Drygt tio sköna tusenlappar flög iväg bara så där. Kul med bilar. Nu funkar den i alla fall som den ska, vilket är skönt.

Jag besökte Världskulturmuseet i Göteborg för första gången och på jobbet var det vårfest med god mat. På helgen hjälpte sambon till med att tapetsera och fixa hemma hos min syster och hennes familj och jag och sonen hälsade på min mor och gratulerade på mors dag. Sonen fick leka lite med sin äldre kusin och sina sandleksaker. Det var en härligt varm dag, perfekt att spendera vid havet. Vi tog en promenad och stötte på en huggorm som hade lagt sig för att sola på grusvägen. Den slingrade snabbt iväg när vi närmade oss. Lika bra, på vägen riskerar den ju att bli överkörd.

52 veckor - vecka 20 (13-19/5)

Vecka 20 var det varmt nog att sitta ute på altanen. Äntligen uteliv. Sonen gör allt fler roliga miner som inte alltid är så lätta att fånga på bild. Bland annat skjuter han fram hakan och får värsta underbettet samtidigt som han ser väldigt pillemarisk ut. Med ett stort leende visade han upp sina nya tänder - kindtänder i underkäken. Det gör det lättare att tugga. Jag lärde mig att de kindtänderna kommer före tänderna som ska sitta i gluggen.

52 veckor - vecka 19 (6-12/5)

Under vecka 19 började det plötsligt bli lite varmt och skönt ute, sådär så att man vill vara ute hela tiden. Även sonen fick komma ut och stifta bekantskap med gräset. Det var ingen förälskelse från första stund utan han försökte fly gräsmattan ner till grusplanen, där det var lite roligare. Jag försökte fotografera såpbubblor, vilket inte var det lättaste. Dels ska de hålla och dels ska de vara kvar där man vill fotografera dem. Dessutom ville jag inte att grannarna skulle tycka att jag var nån tok som satt och blåste såpbubblor på altanen så jag gav snart upp.

På försommaren brukar jag bli utflyktssugen. Efter att ha konstaterat att påskliljorna på Fagerås enligt hemsidan skulle stå i nästan full blom så blev det en tur dit på söndagen. Det var fullt av påskliljor överallt och sevärt men kanske inte värt att besöka varje år om man inte bor närmare. Vi fikade våfflor och hittade fler fina ställen på vägen hem som vi kanske besöker en annan gång. På kvällen fick sonen en ny intressant frisyr när han badade med sin pappa.

52 veckor - vecka 18 (29/4-5/5)

Jag ligger lite efter med veckorna. Tidsbrist och trötthet ligger bakom detta men nu ska jag förhoppningsvis komma ikapp igen. Vecka 18 började jag ett nytt jobb och sambon var fortfarande hemma med sonen. Sambon kom hem med en bukett nejlikor helgen dessförinnan. Gulligt av honom, blommor är alltid uppskattat! Och gör sig alltid på kort.

På lördagen gjorde vi en liten utflykt till Bergums fritidslantgård där man kan gå runt och titta på olika djur som brukar finnas på bondgårdar. Det kostar inget förutom resan dit. På lantgården finns det höns, kaniner, får, grisar, kor, ankor och getter. Getterna var roligast men man fick akta sig för de försökte tugga i sig det mesta som de fick tag i. Kläder, kameraremmar och skosnören var sådant som låg pyrt till. Sonen var fascinerad men lite reserverad när djuren blev för närgångna.

Göteborg Aero Show 2013

Igår (lördag) lämnade vi sonen hos sina morföräldrar och åkte till Säve flygplats för att titta på årets upplaga av Göteborg Aero Show. Det var många som hade småbarn med sig dit men det blev en lång dag och det var nog skönt för lillgrabben att slippa vara ute hela dagen och ha hörselskydd på sig. Flera av de med småbarn omkring oss verkade ge upp innan showen var klar dessutom. Och det bästa brukar ju komma på slutet.

Vi kom dit strax efter 11 och slapp köa ute på stora vägen. Vi fick åka över en äng till första lediga parkering och hamnade ganska bra till för att ta oss ut igen. Inte som förra gången när vi fick köa ut i en timme eller så. Det var en ganska lagom tid att komma men det hade inte gjort något om vi hade kommit en timme senare heller för den stora showen började inte förrän vid halv ett. Vid ingången överraskades vi av ett betydligt högre pris än tidigare år - 280 kronor per person. Parkeringen kostade 20 kronor så det blev ett ganska dyrt nöje. Jag kommer inte ihåg vad det kostat tidigare men har för mig att det varit åtminstone en hundralapp billigare. Det här året verkade det vara mer organiserat med saker att titta på och köpa på marken men vi var ganska ointresserade av det och gick och mutade in en plats i gräset där vi satte våra medhavda campingstolar. Sådana kan rekommenderas.

Det hade kommit upp ett högt staket med taggtråd högst upp mot flygbanorna, så det gick inte längre att stå längst fram och ta bra kort på flygplanen när de var på marken. Det gjorde att det spelade mindre roll var man stod för att titta på planen i luften. Man såg i princip lika bra överallt. Vädret var soligt men blåsigt så vi ångrade inte att vi tog med fodrade regnkläder som behövdes för att hålla värmen. Solkräm smetade vi också in oss med. Mat kunde man köpa på plats men vi hade med lite fika eftersom vi inte visste riktigt vad som skulle finnas där i matväg.



Från flygtornet till höger om oss höll de koll på flygplanstrafiken. Det var en del plan som skulle starta och landa på Säve flygplats så då blev det uppehåll i programmet. Det blev det hela tiden ändå, på de flyguppvisningar jag varit på hittills var det här den med i särklass mest dötid. Tråkigt. Tyvärr höll uppvisningarna inte heller riktigt den klass vi hade förväntat oss. Med tanke på hur stor flygshowen är så väntade vi oss något extra. Jag saknade Flygande tunnan som av någon anledning inte kunde flyga. Höjdpunkten kom på slutet, med Royal Jordanian Falcons, och det var mycket sevärt.

Nedan följer T28 Trojan, J28 Vampire och SK 60 med texten SAAB 105 50 år.



Jan Emilsson (antar jag att det var på riktigt) visade upp sig i Sukhoi 29. Alltid roligt med diverse loopar och andra krumbukter, speciellt när man kan följa vägen genom röken de släpper ut. Det är tydligen miljövänlig rök nu för tiden, enligt speakern. Bilden ovan är tagen genom ett galler, som man kan se lite mer av nedan. Det var som vanligt diverse fotograferande folk på plats med allehanda objektiv och det användes allt från Iphones och kompaktkameror till lite mer maffiga saker. De riktiga entusiasterna (flygplansspotters) hade föranmält sig och stod på ett speciellt område innanför gallret.



Sambon var framför allt väldigt intresserad av att se Viggen (ovan och nedan), som inte varit i luften så länge sedan den renoverades. Vi såg den på Såtenäs förra året för första gången. Då fick vi även se den backa och starta på nytt, något som är unikt för det planet, men det gjorde den tyvärr inte den här gången. Den flög i alla fall förbi i varierande hastighet men vi höll inte för öronen trots speakerns uppmaning.



En SK 50 SAAB Safir (ovan) utgjorde fin kontrast mot den delvis molniga, delvis blå himlen. De som inte valt att sitta på gräset hade klättrat upp på en liten bergsknalle där de hade ganska bra utsikt över området.



J34 Hawker Hunter (ovan) följdes av Cub L4 som hade en teckning av en lättklädd dam på nosen, s k "nose art". Damen fanns på andra sidan och är ej med på bild. Därefter kom en reproduktion av ett riktigt gammalt plan, Tummelisa, som hade en liten obeväpnad luftfajt mot en Fokker D VII (ej med på bild).



Biltemas båda plan, brittiska Spitfire och amerikanska P-51 D Mustang, flög i tät formation. Spitfiren störtade för några år sedan och den erfarne piloten avled men den har reparerats och flygs för fullt. Nedan en bild på Mustangen, som är en av sambons absoluta favoriter i flygplansväg.



I den lite större ligan finns TP 84 Hercules, ett militärt transportflygplan som flugits sedan 50-talet. Den flög med öppen transportlucka och där stod en man och vinkade åt oss. Väl fastspänd förstås men jag hade inte gjort det frivilligt.



Så kom vi då till finalen efter lång väntan. JAS 39 Gripen dök upp ruskigt snabbt, flög förbi flera vändor i varierande hastighet och försvann sedan rakt upp i luften tills man inte kunde se den längre när den var klar med sin uppvisning. Därefter kom, efter ytterligare lite väntan när plan skulle starta och landa, då äntligen Royal Jordanian Falcons och de var lite roliga att titta på. Publiken uppmanades dra sig mot mitten av gräsplanen, där vi satt, så plötsligt var det folkvandring dit men jag tror inte man såg bättre för att man stod där. Falkarna flög i tät formation och krumbuktade sig på allehanda sätt och lämnade rökspår efter sig.