På onsdagen var det dags att lämna hotellområdet. Vi hyrde en bil från Europcar av en hyrbilsrepresentant på hotellet. Egentligen hade vi räknat med att hyra den från dagen därpå men vi fick en hyrbil i en högre klass, en Renault Megane, till reducerat pris om vi tog den direkt så det gjorde vi. Sambon följde med och hämtade bilen och kunde konstatera att det fastmonterade babyskyddet givetvis var framåtvänt och gick inte att vända på. En anställd fick komma ut med ett nytt babyskydd som gick att montera bakåtvänt men som inte verkade vara av bästa kvalitet direkt. Så vi fick åka omkring med två babyskydd i baksätet.
Vårt första mål blev Ciutadella, Menorcas näst största stad som tydligen skulle vara sevärd. Vi lyckades hitta fram till en parkering och gav oss ut i värmen. Jodå, det var väl lite att titta på men jag hade inte gråtit om vi aldrig hade sett staden, med facit i hand. Vi traskade genom gamla stan, drack varsin iste och tittade på hamnen som gick in mot staden.
Efter att ha sett lite av den gamla staden traskade vi längs hamnen ut mot Castell Sant Nicolau, ett litet försvarstorn från 1700-talet. Längs hamnpromenaden hittade vi en svensk flagga som jag förstås var tvungen att ta kort på.
Längst ut låg försvarstornet och där fanns även stora ankare och propellrar uppställda som monument. Själva tornet är byggt i sandsten, åttkantigt och har en egen liten vallgrav. Man kunde gå ner i en liten gång från vallgraven och hamnade då i ett par små grottor med fönster mot havet. Där nere luktade det kiss och ett ungt kärlekspar uppehöll sig i en av grottorna så jag gick ganska snabbt upp därifrån igen.
Postbyggnaden i Ciutadella hade lite udda postlådor att stoppa brev i.
Vi åt lunch på ett litet ställe mitt i stan och jag passade på att äta paella som var riktigt god. Är man i Spanien så är man. Den stora klockan på bilden nedan stod mitt på ett litet torg som hette placa d'Alfons III.
Efter stadspromenaden var vi riktigt varma och beslutade oss för att åka till en strand. Jag styrde oss ut på småvägar mot norra delen av ön och vi hamnade på Platja (playa) de Cavalleria, en strand med röd sand. Det var en liten bit att promenera från parkeringen till stranden och vi visste inte riktigt vad vi hade att vänta oss så vi dristade oss att ta med barnvagnen. Vi fick hjälp att lyfta den över en mur där den inte gick igenom passagen där man kunde gå. Sedan visade det sig att det var en stenig nerförsbacke som slutade i en lång trappa ner till stranden. Numera är vår Teutonia Timmy en terrängvagn. Folk måste tyckt att vi var lite galna.
Det var riktigt hett och inte så mycket bris som svalkade. Sanden brände riktigt ordentligt när man trampade i den. Vi satte parasollet över barnvagnen och tog av lillkillen kläderna och såg till att han hade det okej, vilket han hade i skuggan. Sen var vi rejält svettiga och längtade efter både vatten och ett dopp. Jag kastade mig i först, med kameran i högsta hugg. Jag undvek att smeta in mig i röd lera, som man tydligen kunde göra som någon form av inpackning.
Snorklingen var riktigt bra vid den här stranden och det var fullt av oblyga fiskar längs klipporna på östra sidan av stranden där vi placerat oss. Jag hade kunnat simma där i timtal kändes det som, om det inte var för att man trots det varma vattnet ändå blir kall efter ett tag och så turades vi ju om att hoppa i plurret.
På bilden ovan en typ av sea bream och en sea peacock (den färgglada). På bilden nedan en okänd snorklare.
Sambon hittade en liten flundra. Jo, den syns faktiskt på bilden ovan. Mästare på kamouflage ... Firren finns i mitten och en förstoring syns nedan. Även på vår strand fanns små flundror men de var mer enfärgade eftersom sanden inte var lika grov där.
På bilden ovan och bilderna nedan följer olika typer av sea bream. Vid den här stranden såg jag ganska stora exemplar. Sea bream var också något jag åt vid ett par tillfällen då det är goda matfiskar och också passar utmärkt att helgrilla.
Jag hittade en fisk med ett par märkliga parasiter som satt fast bak mot fenan. Det är något som heter Cymothoidae och är en form av isopoder. Den stora är en hona och den lilla en hane. En annan parasit i familjen Cymothoidae äter tydligen fiskars tunga, ersätter den och fungerar sedan som fiskens egen tunga (sök på tongue-eating parasite). Otäckheter som jag egentligen inte behövde veta, känner jag. Hua.
På bilden nedan ännu en sea peacock. Det fanns många olika men det kändes som att en av dem följde efter mig. Den var snabb i alla fall och simmade runt, runt mig i någon slags bana.
Lillkillen blev lite gnällig mot slutet av vår vistelse på playan så vi beslutade att ta oss därifrån. Neråt med en vagn är en sak, uppåt en annan. Men vi bet ihop och bar vagnen uppför trappan och sedan sköt sambon den uppför branten och lyfte den över muren (det sista utan lillkillen i, förstås). Vid det laget var vi ganska svettiga igen och trötta, dessutom var klockan runt sju, men jag övertygade sambon om att det var lika bra att åka och titta på El Toro, Menorcas högsta berg, när vi ändå åkte förbi det. Så det gjorde vi.
El Toro ligger nästan mitt på Menorca, når 358 meter och är alltså mer en kulle än ett berg. Man kan åka bil upp på toppen och därifrån har man en vacker utsikt mot norra delen av Menorca. Längst upp på berget står en Jesusstaty också. Och en massa fula antenner men man kan ju alltid titta åt andra hållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar