måndag 19 april 2010

Predikstolen på Halleberg


Idag gjorde jag återigen en utflykt till Halleberg men den här gången hade jag ett specifikt mål - Predikstolen. Predikstolen ligger längst norrut på Halleberg och där har man en fantastisk utsikt över Vänern. Det var första gången jag var där och den utflykten ångrar jag inte alls. Hela Halle- och Hunneberg är en ekopark men området längst norrut på Halleberg är dessutom ett naturreservat med fantastisk urskog.

Ska man ut till predikstolen åker man vägen mitt över Halleberg så långt man kommer. Där finns en parkering som man kan stanna på. Sedan är det 1,5 km promenad genom skogen som gäller.


I urskogen röjer man inte undan döda träd utan de får ligga kvar och utgöra ett ekosystem för djur och växter. En hel del färska grenar hade ramlat ner på stigen och en del träd har knäckts efter helgens blåst. Det fanns gott om gamla rotvältor. På det hela taget en oerhört charmig skog och mycket att titta på när man går igenom den.


Det var gott om fågelkvitter i skogen och en uggla hoade också med jämna mellanrum. På ett ställe lyckades jag ta ett (suddigt) kort på en fågel som jag inte sett tidigare innan den snabbt flydde iväg. Jag har inte tagit reda på vad den heter än.


Längst ut vid predikstolen fanns en del fina blåsippor att titta på.


Det finns två stigar ut till predikstolen att välja på. Jag valde den som gick rakt genom skogen på vägen dit och det tyckte jag var ett bra val. När man kommer fram till predikstolen blir då första gången man ser Vänern och det är lite roligare. Den andra stigen, Östra stigen, går mer längs kanten och man skymtar Vänern på många ställen genom träden. Den valde jag när jag gick tillbaka igen.


Predikstolen på Halleberg kanske inte är riktigt som predikstolen i Norge (där jag inte varit). Men det stupar över 50 meter rätt ner i alla fall så man får akta sig för att gå för långt ut. Och utsikten över södra delen av Vänern är riktigt fin.




Diverse lavar och mossor hör till ekolivet i urskogen. Tur jag hade med mig makroobjektivet.



Det kanske är vulkanaska från Island som gör det, vad vet jag, men solnedgången var i alla fall fantastiskt fin och jag fick stanna mitt på Halleberg på vägen tillbaka för att hinna ta kort på den.

1 kommentar:

Pappa sa...

Nötskrika såklart!