Gozo

I onsdags åkte vi till Maltas andra största ö - Gozo. Här kommer nu ett inlägg med mycket bilder.

För att få maximalt ut av den här turen så åkte vi i hyrbil. Det är det bästa om man ska besöka Gozo. Det är ganska lätt att hitta, då alla vägar utgår från "huvudstaden" Victoria, som ligger i mitten av Gozo. Vägarna är, som vanligt, av varierande kvalitet. Det går en färja mellan Malta och Gozo och vi fick gasa på lite extra för att hinna med den som vi tänkt. Nästan ända framme var det en slöåkare som vi körde förbi i hög fart. Ooops, en polis ... Vi hann fram till färjan precis vid avgångstid, innan de hunnit stänga för ytterligare trafik. Puha.

Vårt första besök blev till Ggantija (jättarnas torn) som är ett megalitiskt tempel som byggdes för över 5 500 år sedan. Det är en av världens äldsta religiösa byggnader. En del av templet syns på bilden längst upp. Vi hade tur och passade in besöket precis mittemellan två regnskurar.

Nästa stopp blev vid Calypsos grotta. Här sägs havsnymfen Calypso ha tillfångatagit Odysseus i sju år under hans irrfärder mot hemmet från Troja. Hon ville göra honom till sin odödliga make men ett sändebud från Zeus fick henne att till slut släppa honom. Grottan är inte så mycket mer än en skreva i berget men det var lite roligt att besöka. De innersta smårummen i grottan är inte upplysta så jag fick lysa mig fram med kamerablixten för att se hur grottan sträckte sig.


Uppe vid grottan har man också en fantastisk utsikt över Medelhavet och över Gozos enda sandstrand. Vägen upp är kantad av pelargoner som är nästan 2 meter höga. Tänk om de kunde växa så hemma hos oss.


Vi åkte vidare till kusten och en liten fiskeby som heter Marsalforn. Än så länge var det för tidigt på dagen för att vara särskilt mycket fart där. Vi stannade för iste och bruschetta innan vi for vidare mot saltpannorna.

Saltpannorna såg vi när vi besökte Gozo för tre år sedan men de är väl värda att se igen. Det är ett stort område med grunda saltpannor uthuggna och byggda vid klipporna vid havet. De fylls med saltvatten som sedan torkar under den starka solen och kvar blir ett lager salt. I souvenirbutiker kan man köpa med sig salt som skördats här och det gjorde vi.


Det är en mycket vacker kuststräcka där saltpannorna ligger. Den här dagen blåste det en del så man kunde betrakta hur vågorna slog upp mot stranden. Ovanför hade sandstensklipporna holkats ur så det blev som ett överhäng.


Vi kunde inte fortsätta längs kusten då vägen inte var framkomlig på grund av lera. Istället åkte vi på den lite större vägen som syns på bilden nedan. Den gick brant uppför i ett underbart landskap fyllt med blommor. Efter en lutning på 20 grader, som vår hyrbil otroligt nog klarade av trots att det kändes som den skulle välta baklänges, så kom vi upp till en högt belägen stad vid namn Zebbug. Härifrån hade man en fantastisk utsikt över delar av ön.


Nästa stopp blev i Gharb, på öns västra sida. Här finns en "craft village", dvs en turistfälla i form av en liten hantverkarby. Man kan gå runt i de olika små affärerna och i vissa av dem kan man se hantverkarna arbeta. Man kunde bland annat se hur de arbetade med silversmycken och glasblåsning. På ett ställe arbetade en man med metall och gjorde bland annat riddarhjälmar och andra prydnader. Jag frågade om jag fick ta ett kort och han sa att det var okej, om jag tog det innanför arbetsområdet. Sedan uppmärksammade jag stora skyltar där det stod att fotografering var förbjuden ...


Vid den här byn fanns rabatter med orange blommor, som verkligen lyste i dagsljuset. Fantastisk färg.

Vi är inte så köpbenägna när det gäller souvenirer, speciellt inte när det står "Malta" på dem. Men vi fick efter noggrant övervägande ändå med oss en ljuslykta i alabaster, som vi båda tyckte var charmig.


Trots att vi var vid Azure window och dök söndagen innan så åkte vi ändå tillbaka när vi ändå var på ön. Vi kunde konstatera att vågorna gick höga och att det absolut inte skulle ha varit möjligt att ta sig ner i det blå hålet idag. De värsta vågorna gav upphov till 10-20 meter höga vattenstänk. Det är lite mäktigt att se.


Vid det här laget började det bli dags för en sen lunch så vi åkte in mot Victoria för att äta och titta på citadellet. Citadellet syns från långt håll (bilden) och det är rätt häftigt att gå runt på murarna där. Man har en fantastisk utsikt över så gott som hela ön. Citadellet är en högt belägen befästning vars nuvarande murar byggdes omkring år 1600. Det finns några museer där också men vi besökte inte några av dem den här gången. Det finns även en väldigt fin katedral som man kan besöka men inte heller det gjorde vi.


Vid det här laget började vi bli ganska nöjda och det började bli lite sent på dagen. Vi åkte till ett Supermarket och handlade likörer som görs på Gozo - bland annat Anisette med anissmak och Limuncell med citronsmak. De är väldigt goda och kan rekommenderas. Det går att köpa sådana i souvenirbutiker också men då är de vanligen lite dyrare. Efter inköpet konstaterade vi att vi förmodligen inte skulle hinna med nästa färja så då valde vi att se ännu en av byarna på ön, Xlendi. Det ångrade vi inte.

Xlendi är en väldigt vackert belägen liten by på södra Gozo. Vägen går utefter en klyfta som går in från kusten och vyerna är dramatiska. I byn finns det trappor utefter klippväggen som man kan gå uppför och njuta av utsikten. Dessa kallas för nunnornas trappor, då den byggdes för att nunnor i slutet av 1800-talet skulle kunna gå till en liten grotta med en naturlig vik där de kunde bada i avskildhet. Man kan fortfarande se grinden som nunnorna låste efter sig.

Vid strandpromenaden gick vågorna höga och stänkte högt upp. Inte direkt badväder.


Vi tappade bort tiden lite i Xlendi. När jag väl tittade på klockan så upptäckte vi att det bara var drygt en kvart kvar tills färjan skulle gå - från nästan andra sidan ön ... Vi funderade på om vi skulle hinna ... bestämde oss för att chansa och sprang sedan upp tillbaka till bilen. Det blev en liten racertävling på de smala vägarna. Det var inte helt självklart hur vi skulle åka heller. Till slut hann vi med färjan med minsta möjliga marginal - när vi kom vinkade personalen stressat in oss på båten utan att ta sig tid att titta på biljetter och sedan stängde de bogvisiret precis när vi kört ombord. Vi var mycket muntra och glada över vår tidsplanering. Och lättade över att vi slapp vänta 1 timme och en kvart på nästa färja.

Vid det här laget var det kväll men eftersom vi skulle lämna tillbaka hyrbilen dagen efter tog vi oss ändå tid för att stanna till och titta på några saker på norra Malta. Dels St Agatha's tower, mer känt som Röda tornet (red tower). Därifrån har man fin utsikt, dels ända till Gozo och dels kan se båda östra och västra Malta samtidigt, då ön har som en smal hals söder om tornet.


Vi tog även en snabb titt på Popeye village. En liten by av kulisser som byggdes upp för inspelning av filmen Popeye (Karl-Alfred) med Robin Williams i huvudrollen. Den ser väldigt speciell ut med sina färgglada hus och är uppbyggd på en väldigt vacker plats i en vik som heter Anchor bay.