Min lille gubbe springer nu på grönare ängar. 15 år och lite till blev han innan åldern tog ut sin rätt.
Igår fick jag träffa honom för sista gången. Då hade han inte ätit på tre dagar och var väldigt stapplig. Så det var dags. Saknad är han.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nu blir jag ledsen, jag vet hur stor och innerlig saknaden efter en hund är... Han ser himla go ut, jag är säker på att ni har tonvis med fina minnen av Jack! Många kramar från Camilla
Massor. Även om han var en ilsk, enveten vovve så var han också väldigt gosig och gullig när han satte de sidorna till. Nu bodde han hos mina föräldrar efter att jag flyttade hemifrån och där är han verkligen saknad.
Jag tjatade mig till honom när jag var 14 och lärde honom massor av konster. Intelligent var han. Jag vet inte ens hur jag lyckades lära honom att sitta vackert och spela död och rulla runt och buga och allt vad det var men han var läraktig :)
Skicka en kommentar