Menorca dag 4 (4/7)

På onsdagen var det dags att lämna hotellområdet. Vi hyrde en bil från Europcar av en hyrbilsrepresentant på hotellet. Egentligen hade vi räknat med att hyra den från dagen därpå men vi fick en hyrbil i en högre klass, en Renault Megane, till reducerat pris om vi tog den direkt så det gjorde vi. Sambon följde med och hämtade bilen och kunde konstatera att det fastmonterade babyskyddet givetvis var framåtvänt och gick inte att vända på. En anställd fick komma ut med ett nytt babyskydd som gick att montera bakåtvänt men som inte verkade vara av bästa kvalitet direkt. Så vi fick åka omkring med två babyskydd i baksätet.

Vårt första mål blev Ciutadella, Menorcas näst största stad som tydligen skulle vara sevärd. Vi lyckades hitta fram till en parkering och gav oss ut i värmen. Jodå, det var väl lite att titta på men jag hade inte gråtit om vi aldrig hade sett staden, med facit i hand. Vi traskade genom gamla stan, drack varsin iste och tittade på hamnen som gick in mot staden.

Efter att ha sett lite av den gamla staden traskade vi längs hamnen ut mot Castell Sant Nicolau, ett litet försvarstorn från 1700-talet. Längs hamnpromenaden hittade vi en svensk flagga som jag förstås var tvungen att ta kort på.

Längst ut låg försvarstornet och där fanns även stora ankare och propellrar uppställda som monument. Själva tornet är byggt i sandsten, åttkantigt och har en egen liten vallgrav. Man kunde gå ner i en liten gång från vallgraven och hamnade då i ett par små grottor med fönster mot havet. Där nere luktade det kiss och ett ungt kärlekspar uppehöll sig i en av grottorna så jag gick ganska snabbt upp därifrån igen.

Postbyggnaden i Ciutadella hade lite udda postlådor att stoppa brev i.

Vi åt lunch på ett litet ställe mitt i stan och jag passade på att äta paella som var riktigt god. Är man i Spanien så är man. Den stora klockan på bilden nedan stod mitt på ett litet torg som hette placa d'Alfons III.

Efter stadspromenaden var vi riktigt varma och beslutade oss för att åka till en strand. Jag styrde oss ut på småvägar mot norra delen av ön och vi hamnade på Platja (playa) de Cavalleria, en strand med röd sand. Det var en liten bit att promenera från parkeringen till stranden och vi visste inte riktigt vad vi hade att vänta oss så vi dristade oss att ta med barnvagnen. Vi fick hjälp att lyfta den över en mur där den inte gick igenom passagen där man kunde gå. Sedan visade det sig att det var en stenig nerförsbacke som slutade i en lång trappa ner till stranden. Numera är vår Teutonia Timmy en terrängvagn. Folk måste tyckt att vi var lite galna.

Det var riktigt hett och inte så mycket bris som svalkade. Sanden brände riktigt ordentligt när man trampade i den. Vi satte parasollet över barnvagnen och tog av lillkillen kläderna och såg till att han hade det okej, vilket han hade i skuggan. Sen var vi rejält svettiga och längtade efter både vatten och ett dopp. Jag kastade mig i först, med kameran i högsta hugg. Jag undvek att smeta in mig i röd lera, som man tydligen kunde göra som någon form av inpackning.

Snorklingen var riktigt bra vid den här stranden och det var fullt av oblyga fiskar längs klipporna på östra sidan av stranden där vi placerat oss. Jag hade kunnat simma där i timtal kändes det som, om det inte var för att man trots det varma vattnet ändå blir kall efter ett tag och så turades vi ju om att hoppa i plurret.

På bilden ovan en typ av sea bream och en sea peacock (den färgglada). På bilden nedan en okänd snorklare.

Sambon hittade en liten flundra. Jo, den syns faktiskt på bilden ovan. Mästare på kamouflage ... Firren finns i mitten och en förstoring syns nedan. Även på vår strand fanns små flundror men de var mer enfärgade eftersom sanden inte var lika grov där.

På bilden ovan och bilderna nedan följer olika typer av sea bream. Vid den här stranden såg jag ganska stora exemplar. Sea bream var också något jag åt vid ett par tillfällen då det är goda matfiskar och också passar utmärkt att helgrilla.

Jag hittade en fisk med ett par märkliga parasiter som satt fast bak mot fenan. Det är något som heter Cymothoidae och är en form av isopoder. Den stora är en hona och den lilla en hane. En annan parasit i familjen Cymothoidae äter tydligen fiskars tunga, ersätter den och fungerar sedan som fiskens egen tunga (sök på tongue-eating parasite). Otäckheter som jag egentligen inte behövde veta, känner jag. Hua.

På bilden nedan ännu en sea peacock. Det fanns många olika men det kändes som att en av dem följde efter mig. Den var snabb i alla fall och simmade runt, runt mig i någon slags bana.

Lillkillen blev lite gnällig mot slutet av vår vistelse på playan så vi beslutade att ta oss därifrån. Neråt med en vagn är en sak, uppåt en annan. Men vi bet ihop och bar vagnen uppför trappan och sedan sköt sambon den uppför branten och lyfte den över muren (det sista utan lillkillen i, förstås). Vid det laget var vi ganska svettiga igen och trötta, dessutom var klockan runt sju, men jag övertygade sambon om att det var lika bra att åka och titta på El Toro, Menorcas högsta berg, när vi ändå åkte förbi det. Så det gjorde vi.

El Toro ligger nästan mitt på Menorca, når 358 meter och är alltså mer en kulle än ett berg. Man kan åka bil upp på toppen och därifrån har man en vacker utsikt mot norra delen av Menorca. Längst upp på berget står en Jesusstaty också. Och en massa fula antenner men man kan ju alltid titta åt andra hållet.

Menorca dag 3 (3/7)

På tisdagen hade vi ännu inte tröttnat på stranden vid hotellet. Lillkillen överraskade oss med att sova i ett par timmar under förmiddagen där han låg i sin vagn på stranden, väl skyddad från solen. Vi snorklade vid klipporna på den östra sidan av stranden och det fanns en del fiskar att titta på där, även om botten inte var den roligaste. Botten varierade mellan sten, sjögräs och sand. Helt okej snorkling även om det inte var superspännande.

Nästan varje gång man simmade ut kom man förbi ett stim med vad vi senare konstaterat måste vara seabass (havsabborre). Det var runt 10-15 fiskar med storlek upp till 20-30 cm (svårt att bedöma under vatten). Blyga var de inte heller utan man kunde simma ganska nära dem. Seabass blev det också till lunch för min del, en favoritfisk att äta helgrillad.

Vid stranden kunde man konstatera att det var lite olika mentalitet när det gällde solskydd av barn. En del (spanjorerna) hade bara solhatt, och ibland inte ens det, och lite solskyddsmedel på sina småttingar och andra körde hela uv-dräkter (britterna).

Ovan ett fiskstim av något slag. Nedan en painted comber (Serranus scriba) som fått sitt latinska namn av märkena på huvudet.

Ovan är det förmodligen mindre exemplar av seabass. Nedan en matta av sjögräs som utgjorde en del av botten längs klipporna lite längre ut på östra sidan av stranden.

Nedan är ännu en eremitkräfta, bilden tagen under vatten. När man väl hade hittat den första så visade det sig vara ganska gott om dem på sandbotten nära sandstranden.

Menorca dag 2 (2/7)

De första dagarna på Menorca var vi helt nöjda med att stanna nära vårt hotell på stranden Cala Galdana och ägna oss åt ohejdat solande, badande och lite vilande på hotellrummet. Lillkillen fungerade bra som väckarklocka. Runt klockan 8 var det dags att gå upp varje morgon, lagom till frukostbuffén som öppnade klockan 9 på terrassen. Frukostbuffén var över förväntan med mycket att välja på. För min del blev det först en tallrik med ostsmörgås, stekt ägg, vita bönor i tomatsås, lite sallad, ett glas med yoghurt. Sedan var det efterrättstallrik med pannkakor, vattenmelon eller ananas och något chokladflottigt bakverk. Man höll sig mätt till lunch i alla fall.

Efter frukost tog vi en promenad längs stranden och gick först mot östra änden där stranden slutade i en brant trappa upp på udden och sedan mot västra änden till själva centrum där det fanns mer restauranger och affärer. Sedan var det dags för insmörjning med solskyddsfaktor 45 över hela kroppen inför strandläge. På hotellets supermarket införskaffade vi ett parasoll med UV-skydd för 12 euro, istället för att hyra solsängar och parasoll för överpriser på stranden. Lillkillen fick stanna i barnvagnen med suffletten överdragen och parasollet som extra skydd över vagnen. Där hade han det bra och det blev inte för varmt.

Inför vår badsemester köpte jag en undervattenskamera för att fånga lite bilder under snorklingen. Efter mycket funderande blev det till slut en Canon Powershot D20. Det känns lite fel att ta med sig en kamera ner i havet till en början ... Det är inte det lättaste att ta bra bilder under vattnet heller. Första gångerna såg jag inte riktigt vad jag tog kort på eftersom det var svårt att se skärmen under vattnet men sedan ökade jag ljusstyrkan till max och ställde in servo-AF så blev det i alla fall lite bättre. Skoj att kunna ta bilder på hotellet från långt ut i vattnet.

En eremitkräfta fick följa med mig upp på land där jag tog kort på den innan det var dags att släppa tillbaka den igen. Musslan däremot tog jag kort på under vattnet. Lite efterjustering är det förstås på bilderna eftersom färgerna inte blir riktigt som de ska, trots undervattensprogram på kameran.

Till lunch valde vi en annan av strandrestaurangerna och jag åt en grillad spätta med vitlök som var väldigt god. Det ska jag försöka återskapa hemma. Jag åt grillad fisk av något slag nästan varje dag och överlag var restaurangerna vid stranden bra på den typen av rätt. Kokt potatis var de däremot inte så bra på och därför bytte jag det mot pommes frites.

Efter ytterligare sol och bad efter lunchen blev det till slut dags för kvällsbuffé och den intog vi på terrassen. Vi visste inte att man inte fick äta vid borden närmast utsikten på terrassen, där fick man enbart dricka, och det var ingen som upplyste oss om det heller utan vi fick komma på det själva och byta bord. Det var fler som gjorde det misstaget, märkte vi. Maten på middagsbuffén var bättre än dagen innan. En kille stod och stekte fisk och kyckling på beställning och det var helt okej även om man fick salta ordentligt efteråt. När lillkillen somnat satt vi en stund på balkongen och drack sangria och njöt av utsikten. Klippan på ena sidan av stranden var vackert upplyst.

Menorca dag 1 (1/7-12)

Årets semesterresa gick till Menorca, resmålet valt för att vara passande att åka med en 5-månaders bebis. Alltså ett lugnt, barnvänligt ställe utan allt för mycket äventyrligheter. Sol och bad med andra ord. Och möjlighet att amma utan att förolämpa folk.

Menorca är en spansk ö som ligger strax nordost om Mallorca i ögruppen Balearerna i Medelhavet. Den är känd för sina många vackra sandstränder belägna i små vikar. Vi bodde i Cala Galdana med en fantastisk sandstrand alldeles utanför hotellet. Att den skulle se ut som i turistbroschyrerna var ingen överdrift. Inte dumt att vakna till den vyn varje morgon. Hotellet hette Sol Gavilanes och kunde inte vara bättre beläget. Bara ta hissen ner och vips var man ute på strandpromenaden. Frukost- och middagsbuffé ingick i priset och intogs oftast på terrassen nästan längst upp.

På morgonen fick vi gå upp vid kvart i fem för att ge oss av med flyget som skulle starta från Landvetter 07.50. Vi hade förbeställt taxi med babyskydd och det dök upp en hel liten buss. Med framåtvänd bilbarnstol. Under all kritik, tycker jag. Små barn ska inte vara framåtvända och speciellt inte bebisar. Vi tjafsade dock inte så mycket om det eftersom det ändå var en minibuss vi åkte i men tänker klaga till kundtjänst. Väl på Landvetter checkade vi in bagage och barnvagn inpackad i en stor plastpåse och jag bar lillkillen i bärsele. Precis innan påstigning på planet somnade han i selen och sov sig igenom första timmen av flygningen så jag fick möjlighet att äta min flygplansmat i fred. Bulgursallad med sallad vid sidan av. Mycket uppfinningsrikt. Flygresan gick bra med en del matningar och lillen sov större delen av vägen.

Framme på Menorca hade det precis varit en urladdning i form av åskväder och luftfuktigheten var nära 100% så luften var ganska klibbig. Temperaturen låg runt 27-28 grader hela veckan. Varmt var det med bärselen. Vi åkte minibuss till hotellet och klev in från baksidan på receptionen som låg på åttonde våningen. Inte förrän vi kom till vårt rum på tredje våningen såg vi utsikten mot hästskobukten för första gången. Inte dumt. Rummet var fräscht och trevligt och städerskan ställde in en resespjälsäng till sonen.

Efter att ha installerat oss och tagit hissen ner till stranden var det dags för första riktiga semesterölen. Gott. Den intogs tillsammans med grillade kycklingspett respektive mycket god grillad "hake" (kummel).

Efter att ha tagit det lite lugnt på hotellrummet var det dags att prova vattnet. Barnvagnen plogades ut i sanden och ställdes i skuggan av ett pinjeträd. Första doppet var nästan fånigt behagligt. 23 grader i vattnet och ingen utmaning alls att traska rakt ut i sanden i vattnet som blev djupt lagom snabbt. Vi hade med oss mask, snorkel och simfenor och turades om att bada. Det var inte så mycket att titta på vid sandbotten men man kunde se en och annan fisk.

Efter badet testade vi hotellpoolen som var behagligt varm men vi såg ingen större mening med att bada där med tanke på stranden. Vi avstod från att bada bebisen.

På kvällen var det dags för middagsbuffé på hotellet. Det fanns mycket att välja på men det smakade inte lika gott som lunchen vid stranden. Helt okej var det i alla fall och det var praktiskt att äta kvällsmaten på hotellet eftersom vi hade lillkillen med oss. Dricka ingick dock inte i priset utan det fick man beställa extra.

Fototriss: Lugn & ro

Det var ett litet tag sedan jag var med och fototrissade men nu är det dags igen. Veckans Fototriss har temat Lugn & ro och det känner man verkligen när man betraktar fjärilarnas ljudlösa fladder runt blommorna i sommarträdgården. Den här tiden på året är underbar på alla sätt och vis.

Maurer, maurer, maurer ...

Sambon fick sig en glad överraskning när han öppnade dörren till vår lilla bod. Invasion av hästmyror som bestämt sig för att flytta in. Hurra! Jodå, vi har dem i huset också och i hela gräsmattan (där vi spritt ut Myrr) men det här var verkligen något i hästväg (...). Ja, vad göra? Nästan Anticimexdags men vi kanske ska börja med lite mer Myrr.