tisdag 9 augusti 2011
Sommar på Tjörn
De finaste och varmaste dagarna under vår semester tillbringade vi på Tjörn hos mina föräldrar. Vi åkte faktiskt hem efter ett par dagar på grund av ett inplanerat möte men beslutade oss snabbt för att åka tillbaka igen eftersom det var runt 27 grader och solsken och sådana dagar spenderar man förstås allra bäst vid havet.
Det blev en del båtåkande. Vi åkte ut en bit på havet för att bada och snorkla från klipporna. Det var inte så mycket att titta på vid snorklandet men en hel del mindre snultror kunde man i alla fall se. Och det är alltid fascinerande att undersöka lite av undervattensvärlden.
Vi hade förstås fika med oss och det gjorde trutarna mycket intresserade. De aktade sig dock för att komma för nära, trots att vi kastade bullsmulor till en av dem. Den här truten kom i alla fall tillräckligt nära för att inte rymmas helt och fullt i sökaren när jag tog fram 400 mm-objektivet. Pappa var imponerad av skärpan.
En av dagarna lovade vackert väder och vindstilla enligt väderrapporten. Perfekt dag för att åka ut och dörja makrill, tyckte vi. När vi lade ut konstaterade vi snart att vi blev jagade av ett lokalt regnväder och blev tvungna att fälla upp kapellet på båten för att inte bli duschade.
Regnvädret förstörde lite av vårt första sälmöte. Men vi hann i alla fall knäppa lite kort på de söta djuren som låg på klipporna. För att inte skrämma iväg dem gick vi inte alltför nära och de tittade intresserat på oss.
När vi kom längre ut på havet klarnade det upp och ute vid Måseskär träffade vi på en större sälflock. Det var inte förrän därute som vi plötsligt fick det första nappet - en stor, fin makrill. En näbbgädda tittade också upp men den fick åka tillbaka ner i plurret. Slutfångsten blev 4 makrillar som vi grillade på kvällen. Mycket gott!
Det roligaste var ändå att se sälarna. Det verkade vara ovanligt många sälar i år för vid flera tillfällen även dagarna efter såg vi sälhuvuden i vattnet ganska nära land.
På land fanns också en del djur att titta på. Ett rådjur visade sig på mina föräldrars mark. Det var lite svårt att komma nära med kameran och jag hade ingen lust att skrämma bort det.
Näst sista dagen tog vi en sväng runt Härön. Från en solig havssida såg vi att det var regnväder över land men det nådde oss aldrig. En regnbåge såg vi i alla fall. Och framåt kvällningen fick vi se en underbar solnedgång.
söndag 7 augusti 2011
Hjortronsylt
Tydligen var det ingen vidare hjortonsäsong i år men vi hittade i alla fall lite bär när vi var uppe i Dalarna i mitten på juli. Vi tog oss fram på en liten myr och hittade 1,8 kg, varav vi kokade det mesta till sylt, med något reducerad sockermängd jämfört med receptet. De finaste bären tog vi ut och gjorde rårörda hjortron, eller mylta, på. Det använde jag sedan till en fusk-cheesecake som man gör direkt i glasen.
Som hund och katt
I mitten av juli hälsade vi på sambons föräldrar uppe i Dalarna. Deras ögonstenar är katten Kurre och hunden Lexi. Lexi är en valp av rasen Tibetansk spaniel och har fått bli ny familjemedlem efter att deras förra tibetanska spaniel avlivades på grund av cancer. Djuren är som deras barn och de uppskattar att få bilder på dem så därför blir det en del djurbilder när vi är och hälsar på.
Grannhunden, en stadig bullterrier, uthärdar lugnt och tålmodigt Lexis närmanden. Tur är väl det, ett sådant muskelpaket vill man inte komma på fel sida med.
fredag 5 augusti 2011
Nordens ark
I måndags for vi till Nordens ark, där jag aldrig tidigare varit trots att det inte ligger alltför långt bort. Vi tog med oss min systerdotter som förkläde. Dagen lämpade sig egentligen bäst för att ligga vid stranden och bada, det var aningen för varmt för att traska runt och titta på djur men bättre det än dåligt väder.
På måndagar är det matning av snöleoparder, vilket vi såg fram emot att se. Annars ligger de ju mest bara och slöar. Skötarna hängde upp döda kaniner i träd och vid klippor så att snöleoparderna skulle få kämpa lite för att få tag i maten. Vi konstaterade att det här var nog inte några djur som man gärna skulle stöta på i det vilda.
Järvarna var väldigt gulliga och ganska aktiva, till skillnad från t ex tigrarna och manvargarna som bara låg och slöade i värmen. En av järvarna sprang omkring och tittade nyfiket på besökarna. Det var särskilt roligt för oss, eftersom vi inte såg till en enda järv när vi var på Kolmården för några år sedan. Bilden är tagen genom ett nät.
Det här djuret hade imponerande klövar. De är nog väldigt ändamålsenliga där de traskar omkring ...
Och klövarna tillhör en vildren. Hade ingen aning om att deras fötter såg ut på det sättet. Man fick inte mata djuren men systerdottern stannade ändå för att sticka in en kvist hos renarna som glatt tackade och tog emot.
Sedan stannade vi för lunchpaus vid ett café alldeles utanför varghägnet. Men några vargar såg vi inte till.
Vid "våtmarken" fanns fåglar, grodor, paddor och ormar. Några storkar var lite roliga att titta på.
Eremitibisen är både vacker och ful på samma gång. Man fick gå in i deras bur för att betrakta fåglarna på nära håll.
Den hästtokiga systerdotterns favoriter, redan på förhand, var Przewalskis vildhästar. Det är en urhistorisk häst som är de enda som idag lever vilt. Den vilda stammen dog egentligen ut på 60-talet men tack vare avel och utplantering av hästar i fångenskap har man räddat dem och de finns nu i det fria i en nationalpark i Mongoliet.
Absolut sötast (sådär åååååh-söt) tyckte jag att de mindre pandorna var. De såg verkligen ut som små nallebjörnar.
Lika söt var i och för sig pudun, ett av världens minsta hjortdjur med en mankhöjd på bara 35-40 cm.
Vi avslutade med ett besök på lantgården där de hade lite vanligare djur och mer aktiviteter för yngre barn. Man kunde bland annat klappa på får.
torsdag 28 juli 2011
Kanottur på Klarälven
Förrförra söndagen (17/7) begav vi oss iväg på en tredagars kanottur på Klarälven. Egentligen var det tänkt att den skulle vara fyra dagar och tre nätter (fick vi klart för oss när vi väl var där) men vi hade ingen lust att paddla kanot så länge. I ösregn. Meningen var att vi skulle gjort den här turen förra året men vi fick skjuta på det eftersom himlen passande nog öppnade sig då och det regnade som aldrig förr. I år var sista chansen.
Det är Vildmark i Värmland som anordnar de här turerna. Orkar man inte paddla så kan man också välja att bygga ihop en egen flotte och glida längs älven på. Det visade sig att vi var de enda svenskarna som var dumma nog att ge oss ut i naturen på detta sätt, resten kom från allehanda delar av Europa, bland annat England och Tyskland. Enligt väderrapporten var det bara regn att vänta men man hoppas ju alltid på det bästa.
Vi transporterades med buss upp till startpunkten vid Stöllet (nr 1). Det var runt 10 kanotsällskap som skulle starta samtidigt för fem mils paddling och det tog sin lilla tid att komma iväg. Vi var nog egentligen färdiga först av alla men var tvungna att vänta för att kunna komma i vattnet. Eftersom vi förväntade oss regn hade vi köpt en begagnad presenning för 20 kronor att ha runt packningen - ett mycket klokt köp visade det sig. Som kanot nummer två kom vi iväg och ungefär fem minuter senare började det ösregna. Fram till dess hade det varit uppehåll. Vi fick paddla in till kanten och hålla fast oss i ett par grenar medan vi drog på oss regnkläder utanpå flytvästen.
Den första timmen var det ganska mysigt ändå att paddla i regnet men sen började det leta sig in under kläderna och det visade sig att min regnjacka inte var så bra. Dessutom började jag bli hungrig. Så efter kanske 1,5-2 timmars paddling, som faktiskt var jobbigare för armarna än jag trodde, så hittade vi ett perfekt ställe att göra läger på (nr 2 på kartan ovan).
Det kändes inte jätteroligt med regnet men vi fick i alla fall upp tältet och sambon satte upp presenningen som ett regnskydd så att vi kunde laga mat på vårt gasolkök under det. Pasta med pulverostsås, smaskens. Jag hade som tur var med mig reservregnkläder i form av nån plastregnkappa som jag köpt billigt utomlands för många år sedan. Det räddade mig för min regnjacka blev inte torr igen. Tältet var torrt och varmt i alla fall och som en extra försäkring mot regnet satte vi upp presenningen ovanför tältet. Det var nog bra för det regnade hela natten.
På morgonen dag 2 regnade det förstås fortfarande och vi åt en miserabel frukost i regnet - utan regnskydd - i form av varm choklad gjord på älvvatten och mackor med mjukost. Trots detta var det faktiskt skönt att komma iväg och paddla igen, åtminstone de första timmarna. Det är en speciell känsla att paddla i vacker natur i regn. Vi bestämde oss för att paddla så långt vi bara kom och kanske hela vägen till målet redan denna dag.
När det började bli dags för lunch frös jag och började bli på allt sämre humör. Vi bestämde oss för att leta reda på ett vindskydd som skulle finnas uppsatt längs älven för att kunna göra och äta vår lunch torra. Det var en bra bit att paddla. När vi väl kom fram visade det sig att vindskyddet var upptaget så det var bara att paddla vidare. Istället stannade vi vid en åmynning (ungefär halvvägs mellan 2 och 3 på kartan) där vi tog fram gasolköket och lagade tomatsoppa under en gran med regnet strilande genom grenarna och ett tusental mygg som var väldigt intresserade av oss, trots att vi smort in oss med Mygg-A. Vid det laget var jag på uselt humör.
Som tur var klarnade det upp efter lunchpausen och världen blev genast en vackrare plats. Nu kunde jag till och med ta upp den medhavda kameran som legat väl förvarad i en vattentät påse tillsammans med våra mobiltelefoner och ta några bilder. En blek sol värmde oss till och med så jag slapp frysa. Motivationen steg enormt. Vi paddlade på ordentligt den här dagen, runt 9 timmars paddlande blev det och det kändes i axlarna.
Det var mycket trevligt att komma fram till Ekshärad och se bron som gick över älven där. Därifrån var det inte så långt kvar till målet och hade vi velat så hade vi kunnat paddla hela vägen fram. Solen tittade fram och jag tog ett kort ner i vattnet.
Trots allt var det ju en campingkanottur som vi var ute på och efter lite velande kom vi fram till att vi skulle tälta ytterligare en natt. Vi hittade en ypperlig plats för detta (vid nr 3) och tack vare att solen visade sig kunde vi hänga lite kläder på tork i kvällsljuset. Och det hade kunnat vara en oerhört trevlig kväll där vid älven - om det inte var för myggen. Ilsket surrade de runt oss i hundratal och närgångna var de. Vi smorde Mygg-A över alla synliga huddelar och det kanske hjälpte från myggbett men de höll sig inte borta för det. Mycket irriterande. Vi tog en tidig tillflykt till tältet där vi i alla fall kunde hålla myggen borta.
Vi slapp regn under natten men det började igen på morgonen innan vi hade gått upp. Det var mycket frestande att stanna kvar i tältet i några timmar till men till slut tog vi oss samman och packade ihop oss. Det var ju inte så långt kvar till målet (nr 4). En ny sensation mötte oss den här dagen - motvind. Lite kämpigare att paddla än tidigare så det var tur att vi tagit oss så långt som vi hade. Efter någon dryg timmes paddling nådde vi målet och det var väldigt, väldigt skönt. I synnerhet som det började regna som aldrig förr 20 minuter efter att vi satt oss i bilen. Sådär så att man får sakta ner och ha vindrutetorkarna på max. Då var vi glada att vi satt i en bil och inte i en kanot.
Det var - faktiskt - en kul upplevelse i fantastiskt fina omgivningar även om det kanske inte låter så. Men jag kommer inte göra om det på bra länge, om någonsin. Och då ska det vara bra väder.
Antal gånger ordet "regn" förekommer i det här inlägget (inklusive sammansättningar): faktiskt bara 23 gånger.
söndag 10 juli 2011
Underbart är kort
Fåglarna har varit på dem länge men det är inte förrän nu de duger åt oss. Körsbären i våra två träd har sådär alldeles lagom mogna. Det gäller att passa på att plocka, till nästa helg är det nog för sent. Underbart söta och goda är de men ganska små. Och de färgar fingrarna röda ...
Koltrasten har bosatt sig i körsbärsträden och vräker i sig sedan några veckor tillbaka. Sambon tog kort på den i förra veckan. Då var det också en mindre hackspett där och tog för sig i träden.
Pilfinkarna är lite för små för att ta hela bär men de hackar lite lätt de också. De är så söta där de hoppar omkring i gräset.
Koltrasten har bosatt sig i körsbärsträden och vräker i sig sedan några veckor tillbaka. Sambon tog kort på den i förra veckan. Då var det också en mindre hackspett där och tog för sig i träden.
Pilfinkarna är lite för små för att ta hela bär men de hackar lite lätt de också. De är så söta där de hoppar omkring i gräset.
söndag 3 juli 2011
Hönö-Öckerö-Hälsö
Idag kände jag verkligen för att ge mig ut och röra på mig. Jag hade bara tänkt mig en promenad i närtrakterna men sambon kom med idén om att åka ut till Hönö och Öckerö. Enligt väderrapporten skulle det vara varmt och regna så vi klädde oss i jeans och tog med regnjackor. Efter hand skulle vi inse att shorts och medhavda badkläder hade varit ett bättre val ...
Efter att ha kommit med färja nummer tre (Beda hette den) och kommit över till Hönö så åkte vi raka vägen till Öckerö och hittade en restaurang för lunch där. Den låg fint nere vid Öckerö hamn och det var dess största fördel. I övrigt var det bara en pizzeria med ockerpriser. 199:- kostade min grekiska sallad och sambons pizza gick på 129:-. Det finns väl inte så många alternativ där kan man tro.
Med lite mat i magen tog vi en liten tur ut på Hälsö och vände vid färjeläget. Jag ville fotografera skarvar och tog en sväng ut på klipporna för att komma närmare. Som tur var kom det en skarv flygande men synd nog hann jag inte ställa om exponeringen utan det fick bli som det blev.
Jag hade med mig hela kameraväskan i bilen men de här bilderna är tagna med mitt Canon EF 400/5,6L-objektiv samt Canon EF-S 10-22, som var de som fick följa med på promenaden. Från en extrem till en annan.
Vi åkte tillbaka till Hönö där vi hade utflyktens största behållning. Ersdalens naturreservat var väldigt vackert med sina fina vikar, släta hällar och stora flyttblock. Diverse fornlämningar fanns också att titta på, liksom mer sentida lämningar i form av gamla skyttevärn som man sprängt.
Det var 27 grader varmt och strålande solsken så det enda jag längtade efter var att få hoppa i vattnet ... men det kunde jag ju inte. Andra hade planerat lite bättre.
Vi matade måsar med bröd från restaurangen istället. Från att inte ha varit en enda fågel där i närheten kom plötsligt en hel flock som från ingenstans.
En fornlämning av något slag.
Alla stenar är inte fornlämningar. Det finns fullt av dem.
Det fanns väldigt vackra klippstränder där men det är nog krångligt att bada just där. Bättre hoppa i direkt på någorlunda djupt vatten från en klippa.
Samma klippstrand ur ett något annat perspektiv. Den här bilden lämpade sig att göra en pseudo-HDR av tyckte jag, dvs en HDR-bild från en RAW-bild med enbart en exponering.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)























































