fredag 5 augusti 2011
Nordens ark
I måndags for vi till Nordens ark, där jag aldrig tidigare varit trots att det inte ligger alltför långt bort. Vi tog med oss min systerdotter som förkläde. Dagen lämpade sig egentligen bäst för att ligga vid stranden och bada, det var aningen för varmt för att traska runt och titta på djur men bättre det än dåligt väder.
På måndagar är det matning av snöleoparder, vilket vi såg fram emot att se. Annars ligger de ju mest bara och slöar. Skötarna hängde upp döda kaniner i träd och vid klippor så att snöleoparderna skulle få kämpa lite för att få tag i maten. Vi konstaterade att det här var nog inte några djur som man gärna skulle stöta på i det vilda.
Järvarna var väldigt gulliga och ganska aktiva, till skillnad från t ex tigrarna och manvargarna som bara låg och slöade i värmen. En av järvarna sprang omkring och tittade nyfiket på besökarna. Det var särskilt roligt för oss, eftersom vi inte såg till en enda järv när vi var på Kolmården för några år sedan. Bilden är tagen genom ett nät.
Det här djuret hade imponerande klövar. De är nog väldigt ändamålsenliga där de traskar omkring ...
Och klövarna tillhör en vildren. Hade ingen aning om att deras fötter såg ut på det sättet. Man fick inte mata djuren men systerdottern stannade ändå för att sticka in en kvist hos renarna som glatt tackade och tog emot.
Sedan stannade vi för lunchpaus vid ett café alldeles utanför varghägnet. Men några vargar såg vi inte till.
Vid "våtmarken" fanns fåglar, grodor, paddor och ormar. Några storkar var lite roliga att titta på.
Eremitibisen är både vacker och ful på samma gång. Man fick gå in i deras bur för att betrakta fåglarna på nära håll.
Den hästtokiga systerdotterns favoriter, redan på förhand, var Przewalskis vildhästar. Det är en urhistorisk häst som är de enda som idag lever vilt. Den vilda stammen dog egentligen ut på 60-talet men tack vare avel och utplantering av hästar i fångenskap har man räddat dem och de finns nu i det fria i en nationalpark i Mongoliet.
Absolut sötast (sådär åååååh-söt) tyckte jag att de mindre pandorna var. De såg verkligen ut som små nallebjörnar.
Lika söt var i och för sig pudun, ett av världens minsta hjortdjur med en mankhöjd på bara 35-40 cm.
Vi avslutade med ett besök på lantgården där de hade lite vanligare djur och mer aktiviteter för yngre barn. Man kunde bland annat klappa på får.
torsdag 28 juli 2011
Kanottur på Klarälven
Förrförra söndagen (17/7) begav vi oss iväg på en tredagars kanottur på Klarälven. Egentligen var det tänkt att den skulle vara fyra dagar och tre nätter (fick vi klart för oss när vi väl var där) men vi hade ingen lust att paddla kanot så länge. I ösregn. Meningen var att vi skulle gjort den här turen förra året men vi fick skjuta på det eftersom himlen passande nog öppnade sig då och det regnade som aldrig förr. I år var sista chansen.
Det är Vildmark i Värmland som anordnar de här turerna. Orkar man inte paddla så kan man också välja att bygga ihop en egen flotte och glida längs älven på. Det visade sig att vi var de enda svenskarna som var dumma nog att ge oss ut i naturen på detta sätt, resten kom från allehanda delar av Europa, bland annat England och Tyskland. Enligt väderrapporten var det bara regn att vänta men man hoppas ju alltid på det bästa.
Vi transporterades med buss upp till startpunkten vid Stöllet (nr 1). Det var runt 10 kanotsällskap som skulle starta samtidigt för fem mils paddling och det tog sin lilla tid att komma iväg. Vi var nog egentligen färdiga först av alla men var tvungna att vänta för att kunna komma i vattnet. Eftersom vi förväntade oss regn hade vi köpt en begagnad presenning för 20 kronor att ha runt packningen - ett mycket klokt köp visade det sig. Som kanot nummer två kom vi iväg och ungefär fem minuter senare började det ösregna. Fram till dess hade det varit uppehåll. Vi fick paddla in till kanten och hålla fast oss i ett par grenar medan vi drog på oss regnkläder utanpå flytvästen.
Den första timmen var det ganska mysigt ändå att paddla i regnet men sen började det leta sig in under kläderna och det visade sig att min regnjacka inte var så bra. Dessutom började jag bli hungrig. Så efter kanske 1,5-2 timmars paddling, som faktiskt var jobbigare för armarna än jag trodde, så hittade vi ett perfekt ställe att göra läger på (nr 2 på kartan ovan).
Det kändes inte jätteroligt med regnet men vi fick i alla fall upp tältet och sambon satte upp presenningen som ett regnskydd så att vi kunde laga mat på vårt gasolkök under det. Pasta med pulverostsås, smaskens. Jag hade som tur var med mig reservregnkläder i form av nån plastregnkappa som jag köpt billigt utomlands för många år sedan. Det räddade mig för min regnjacka blev inte torr igen. Tältet var torrt och varmt i alla fall och som en extra försäkring mot regnet satte vi upp presenningen ovanför tältet. Det var nog bra för det regnade hela natten.
På morgonen dag 2 regnade det förstås fortfarande och vi åt en miserabel frukost i regnet - utan regnskydd - i form av varm choklad gjord på älvvatten och mackor med mjukost. Trots detta var det faktiskt skönt att komma iväg och paddla igen, åtminstone de första timmarna. Det är en speciell känsla att paddla i vacker natur i regn. Vi bestämde oss för att paddla så långt vi bara kom och kanske hela vägen till målet redan denna dag.
När det började bli dags för lunch frös jag och började bli på allt sämre humör. Vi bestämde oss för att leta reda på ett vindskydd som skulle finnas uppsatt längs älven för att kunna göra och äta vår lunch torra. Det var en bra bit att paddla. När vi väl kom fram visade det sig att vindskyddet var upptaget så det var bara att paddla vidare. Istället stannade vi vid en åmynning (ungefär halvvägs mellan 2 och 3 på kartan) där vi tog fram gasolköket och lagade tomatsoppa under en gran med regnet strilande genom grenarna och ett tusental mygg som var väldigt intresserade av oss, trots att vi smort in oss med Mygg-A. Vid det laget var jag på uselt humör.
Som tur var klarnade det upp efter lunchpausen och världen blev genast en vackrare plats. Nu kunde jag till och med ta upp den medhavda kameran som legat väl förvarad i en vattentät påse tillsammans med våra mobiltelefoner och ta några bilder. En blek sol värmde oss till och med så jag slapp frysa. Motivationen steg enormt. Vi paddlade på ordentligt den här dagen, runt 9 timmars paddlande blev det och det kändes i axlarna.
Det var mycket trevligt att komma fram till Ekshärad och se bron som gick över älven där. Därifrån var det inte så långt kvar till målet och hade vi velat så hade vi kunnat paddla hela vägen fram. Solen tittade fram och jag tog ett kort ner i vattnet.
Trots allt var det ju en campingkanottur som vi var ute på och efter lite velande kom vi fram till att vi skulle tälta ytterligare en natt. Vi hittade en ypperlig plats för detta (vid nr 3) och tack vare att solen visade sig kunde vi hänga lite kläder på tork i kvällsljuset. Och det hade kunnat vara en oerhört trevlig kväll där vid älven - om det inte var för myggen. Ilsket surrade de runt oss i hundratal och närgångna var de. Vi smorde Mygg-A över alla synliga huddelar och det kanske hjälpte från myggbett men de höll sig inte borta för det. Mycket irriterande. Vi tog en tidig tillflykt till tältet där vi i alla fall kunde hålla myggen borta.
Vi slapp regn under natten men det började igen på morgonen innan vi hade gått upp. Det var mycket frestande att stanna kvar i tältet i några timmar till men till slut tog vi oss samman och packade ihop oss. Det var ju inte så långt kvar till målet (nr 4). En ny sensation mötte oss den här dagen - motvind. Lite kämpigare att paddla än tidigare så det var tur att vi tagit oss så långt som vi hade. Efter någon dryg timmes paddling nådde vi målet och det var väldigt, väldigt skönt. I synnerhet som det började regna som aldrig förr 20 minuter efter att vi satt oss i bilen. Sådär så att man får sakta ner och ha vindrutetorkarna på max. Då var vi glada att vi satt i en bil och inte i en kanot.
Det var - faktiskt - en kul upplevelse i fantastiskt fina omgivningar även om det kanske inte låter så. Men jag kommer inte göra om det på bra länge, om någonsin. Och då ska det vara bra väder.
Antal gånger ordet "regn" förekommer i det här inlägget (inklusive sammansättningar): faktiskt bara 23 gånger.
söndag 10 juli 2011
Underbart är kort
Fåglarna har varit på dem länge men det är inte förrän nu de duger åt oss. Körsbären i våra två träd har sådär alldeles lagom mogna. Det gäller att passa på att plocka, till nästa helg är det nog för sent. Underbart söta och goda är de men ganska små. Och de färgar fingrarna röda ...
Koltrasten har bosatt sig i körsbärsträden och vräker i sig sedan några veckor tillbaka. Sambon tog kort på den i förra veckan. Då var det också en mindre hackspett där och tog för sig i träden.
Pilfinkarna är lite för små för att ta hela bär men de hackar lite lätt de också. De är så söta där de hoppar omkring i gräset.
Koltrasten har bosatt sig i körsbärsträden och vräker i sig sedan några veckor tillbaka. Sambon tog kort på den i förra veckan. Då var det också en mindre hackspett där och tog för sig i träden.
Pilfinkarna är lite för små för att ta hela bär men de hackar lite lätt de också. De är så söta där de hoppar omkring i gräset.
söndag 3 juli 2011
Hönö-Öckerö-Hälsö
Idag kände jag verkligen för att ge mig ut och röra på mig. Jag hade bara tänkt mig en promenad i närtrakterna men sambon kom med idén om att åka ut till Hönö och Öckerö. Enligt väderrapporten skulle det vara varmt och regna så vi klädde oss i jeans och tog med regnjackor. Efter hand skulle vi inse att shorts och medhavda badkläder hade varit ett bättre val ...
Efter att ha kommit med färja nummer tre (Beda hette den) och kommit över till Hönö så åkte vi raka vägen till Öckerö och hittade en restaurang för lunch där. Den låg fint nere vid Öckerö hamn och det var dess största fördel. I övrigt var det bara en pizzeria med ockerpriser. 199:- kostade min grekiska sallad och sambons pizza gick på 129:-. Det finns väl inte så många alternativ där kan man tro.
Med lite mat i magen tog vi en liten tur ut på Hälsö och vände vid färjeläget. Jag ville fotografera skarvar och tog en sväng ut på klipporna för att komma närmare. Som tur var kom det en skarv flygande men synd nog hann jag inte ställa om exponeringen utan det fick bli som det blev.
Jag hade med mig hela kameraväskan i bilen men de här bilderna är tagna med mitt Canon EF 400/5,6L-objektiv samt Canon EF-S 10-22, som var de som fick följa med på promenaden. Från en extrem till en annan.
Vi åkte tillbaka till Hönö där vi hade utflyktens största behållning. Ersdalens naturreservat var väldigt vackert med sina fina vikar, släta hällar och stora flyttblock. Diverse fornlämningar fanns också att titta på, liksom mer sentida lämningar i form av gamla skyttevärn som man sprängt.
Det var 27 grader varmt och strålande solsken så det enda jag längtade efter var att få hoppa i vattnet ... men det kunde jag ju inte. Andra hade planerat lite bättre.
Vi matade måsar med bröd från restaurangen istället. Från att inte ha varit en enda fågel där i närheten kom plötsligt en hel flock som från ingenstans.
En fornlämning av något slag.
Alla stenar är inte fornlämningar. Det finns fullt av dem.
Det fanns väldigt vackra klippstränder där men det är nog krångligt att bada just där. Bättre hoppa i direkt på någorlunda djupt vatten från en klippa.
Samma klippstrand ur ett något annat perspektiv. Den här bilden lämpade sig att göra en pseudo-HDR av tyckte jag, dvs en HDR-bild från en RAW-bild med enbart en exponering.
söndag 26 juni 2011
Fototriss: Gissa temat
Veckans Fototriss, som också är det sista tills 6:e augusti, har temat "Gissa temat". Det kanske inte är så lätt att hitta den röda tråden i mina bilder men det är nog ganska tydligt när man ser svaret ...
Svaret finns i första kommentaren.
måndag 20 juni 2011
Årets första
Idag blev jag riktigt sugen på kantareller när jag läste om att de redan var här i GP. Så pass att middagen fick bli crepes med kantarellstuvning med kantareller från frysen. Men det är ju inte samma sak som färska.
Vid kvällspromenaden sken de plötsligt oväntat mot mig från diket - årets första.
måndag 6 juni 2011
Fototriss: Rött, vitt, blått
söndag 5 juni 2011
Håkan Hellström på Slottskogsvallen
Sambon köpte biljetterna till Håkan Hellström igår (fredag) - och idag skyller han på att han hade druckit några glas för mycket. Men hur som helst hamnade vi på Håkan Hellströms konsert i Slottsskogsvallen och jag tyckte att det var bra. Den mannen har många bra låtar och är bra live. Inga problem att få med sig publiken i låtar om Göteborg.
Väntan innan han väl kom igång blev dock något lång ... men vädret var strålande!
Många hade samlats och var uppdelade i två sektioner. Vi valde att stå strax utanför den innersta.
Håkan verkade genuint glad över att få spela för så många. Det lät som att han inte hade kunnat drömma om att spela på Slottsskogsvallen. Tydligen var konserten från början menad att köras på Trädgårn.
Och drag blev det. I synnerhet när de mest kända låtarna kördes. Publiken visade att de kunde varenda textrad i till exempel "Ramlar", som var den mest fartfyllda låten. Skoj att höra. Tyvärr lämnade vi en aaaning för tidigt, samtidigt som "Känn ingen sorg" spelades, på grund av att vi ville hinna med sista bussen innan nattbussarna. Efteråt blev det fyrverkerier och ytterligare skönsång.
lördag 4 juni 2011
Åtta ögon
Blomkrabbspindeln satt åtminstone igår kvar bland penséerna och samlade på sig insektsoffer. De är visst bra jägare och jagar utan nät. Idag har jag inte sett till den men jag passade i alla fall på att ta en närbild på ögonen under gårdagen.
Rådjursbesök
Idag fick vi lite oväntat besök i form av ett rådjur som stannade till i skogsdungen strax utanför vår trädgård och smaskade i sig löv från träden där. Den var ganska orädd och dröjde sig kvar trots att jag gick ut på tomten och pekade på den med ett stort objektiv. Men till slut bestämde den sig ändå för att nu fick det vara nog och traskade bortåt.
Blink-blink.
Båda bilderna: 400 mm, f5,6, 1/1000 s, ISO 1600
onsdag 1 juni 2011
Jägare och offer
Tog en kort sväng runt huset på makrojakt och hittade en vit blomkrabbspindel bland penséerna. Hua. Den verkar dessutom ha ätit nyligen för på samma växt satt den stackars flugan nedan och var alldeles död. Trots att jag inte är speciellt spindelrädd kan jag inte låta bli att rysa till när jag tittar på fotografier av de läbbiga små djuren. Åtta ögon är åtminstone sex för många.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






















































