Sjöfartsmuseet

Idag gjorde vi en utflykt till Sjöfartsmuseet i Göteborg. Jag hade inte varit där sen jag var liten. Inträdet var "gratis", eftersom vi betalat 40 kronor per vuxen för att gå på Naturhistoriska museet tidigare i år och därmed fått årskort till Naturhistoriska museet, Sjöfartsmuseet, Röhsska, Göteborgs konstmuseum och Göteborgs stadsmuseum. Perfekt för en småbarnsfamilj. De två yngsta i familjen kanske inte riktigt vet att uppskatta det kulturhistoriska värdet men den näst yngsta tycker i alla fall att det är roligt att komma ut. Sjöfartsmuseet var barnanpassat, vilket passade oss. Det gick att komma runt med barnvagn överallt. En dörr i akvariet kom man inte igenom med syskonvagn men det gick att gå runt.

Med tanke på småbarnen så blev det ett relativt snabbt besök, även om minstingen överraskade med att sova sig igenom själva museidelen. Vi började med våning 2, där det fanns mer historiska inslag med olika sjöslag, hur de levde på skeppen för flera hundra år sedan och den typen av information. Porslin från Kina som hämtats av ostindiska kompaniet och diverse modeller av skepp, bland annat av välkända Götheborg.

Imponerande var den här urnan, skapad av snäckskal. Tänk att ha tid, tålamod och estetiskt sinnelag nog att knåpa något sådant.

På våning 3 fanns mer nutidshistoriska delar samt ett lekrum där småbarn kunde klättra omkring. Det fanns också en ubåt som barn kunde klättra in i och lite annat smått och gott för lite äldre barn än vårat. En grupp barn sprang omkring mellan de olika delarna varav en pojke var klädd i sjöjungfrudräkt. Kanske en födelsedagsfest? Udda inslag i alla fall.

Jag såg mest fram emot att se akvariet, som jag trodde var större än det var. Det var bara två rum med olika akvarier. Men det var ändå intressant att titta på, i synnerhet delen med färgglada koraller. Mycket vackert. De hade också två akvarier med upp-och-ner-maneter, som jag inte sett tidigare. Alltså maneter som ligger upp-och-ner på botten.

Andra intressanta inslag i akvariedelen var skorpionfiskar, sjöhästar och en hummer. Sjöhästarna höll sig mest vid botten. Hummern hade inledningsvis krupit in så långt den kunde i akvariet men kom sedan ut och visade upp sig och sin vackra blå färg.

Efter att ha sett hummern var vi hungriga. Eller nåja, det var vi oavsett. Så vi avslutade besöket med lunch i kaféet. Där fick man inte ta in barnvagn utan den skulle parkeras på våning två så lillbebisen fick jag bära in och ha i famnen under måltiden. Han passade på att avbryta avnjutandet av min vegetariska lasagne med "toalettbesök" ända upp på ryggen (och på mina byxor) så vi fick anledning att använda toaletten med skötbord som fanns intill kaféet. Som tur var (eller tur och tur - planering) hade jag med ombyte till lillen så det ordnade sig och sedan kunde jag äta upp min lunch i hyfsad fart innan lillbebisen tröttnade och det var dags att fara hem.

Åstol

I söndags var det strålande väder och vi bestämde oss för att göra en utflykt till Åstol. En liten ö utanför Tjörn som jag enbart sett från havet tidigare. Eftersom vi hade två spädbarn med oss blev det färja, annars hade vi kanske åkt motorbåt. Vi underskattade tiden det skulle ta att hitta parkeringsplats (en bra bit från färjan) och ta sig till Rönnängs brygga för överfarten så vi missade färjan vi hade tänkt att åka med. Därför blev det lite extra tid för fika och att se närmare på Rönnängs brygga.

Rönnängs brygga ligger vid ett litet sund som heter Kalvesund och skiljer Tjörn från den lilla ön Tjörnekalv. Det är väldigt vackert vid sundet men tyvärr har de börjat bygga nya hus som inte är vidare vackra som stör idyllen något. Det märks att det är höst, träden har redan börjat få vackra höstfärger.

Uppe på utsiktspunkten Tjörnehuvud hade en grupp människor samlats för att njuta av utsikten. Man ser både Åstol, Marstrand och en bra bit av Tjörn därifrån.

Färjan över till Åstol verkar gå ungefär en gång i timmen och stannar också vid Tjörnekalv och Dyrön. Det tar inte mer än en kvart eller så beroende på vilken väg den tar. Det finns en automat för att köpa biljetter vid bryggan och använder man inte Västtrafikkort av något slag så kostar det nära 100 kronor per person tur och retur. På vägen ut till Åstol stannade den först vid Tjörnekalv, sedan Dyrön och sedan såg jag Åstol närma sig från fören på färjan. Eftersom det är eftersäsong nu så var det relativt folktomt på ön.

Åstol visade sig vara större än vad vi trodde och hade trevliga gångvägar bland mysiga hus. Man tar sig fram bra med barnvagn. Alla bostadshus är vitmålade och sjöbodarna är röda. Många hade vildvin som är som vackrast just nu. I mitten på ön finns en liten park med lekplats och dit begav vi oss först för att låta en av minstingarna få springa av sig lite i sandlådan.

Vi tog oss inte riktigt fram till bästa utsiktspunkten men hittade fram till öns badplats där det, bilden nedan till trots, var full aktivitet när vi kom dit. Det är en liten avskild havsbassäng med vattenrutschkana. Badning utan badbyxor förbjudet. Perfekt att kunna bada även när vågorna utanför går höga. Vid badplatsen fikade vi medhavd bulle och kakor och njöt av eftermiddagssolen en stund.

Efter ett par timmars utflyktande var det dags att ta färjan hem igen. Vi kommer definitivt att åka tillbaka någon gång igen och då stanna över en dag eller så och prova att äta på rökeriet. Den här gången trodde vi att de hade stängt efter en titt på hemsidan så vi hade köpt med oss fika istället. Det finns en liten livsmedelsaffär på ön men den har stängt på söndagar. Färden tillbaka gick snabbt med Tjörnekalv (längst ner) som enda övrigt stopp.

Borås djurpark

Igår åkte vi till Borås djurpark tillsammans med min syster och hennes familj. Det kändes som en strålande dag för detta med soligt och runt 22 grader varmt. Stundtals lite väl varmt men i skuggan var det lagom. Utanför djurparken fanns Borås vattenarena och dit hade det inte varit dumt att ta en sväng efter djurparksbesöket men vi hade inte med några badkläder. Det var lagom med folk. Ingen direkt kö in och inga folksamlingar någonstans inne i djurparken. Kanske hade folk valt att åka till stranden istället. Det var däremot ganska fullt med barnvagnar överallt och vi bidrog med två.

Vi började besöket med att gå förbi ett antal slöa flamingofåglar som låg i gräset eller stod på ett ben och vilade. Sedan började vi genast fundera på glasspaus trots att vi precis kommit dit. Men vi skyndade oss för att se de röda pandorna som precis skulle matas. De är tydligen nykomlingar på djurparken. En skötare berättade lite om hur de små djuren lever i det vilda.

Med en alldeles för stor glass kvar i handen efter tidig glasspaus tittade vi på Humboldtpingvinerna. Deras vatten såg rent och fräscht ut - tills en av pingvinerna gjorde en liten fontän från bakdelen ut i vattnet och en odör av rutten fisk spreds. Gott till glassen. Intill pingvinerna skulle det finnas hyenor och järvar men några sådana såg vi inte till. Sälarna hade en hel liten sjö att simma omkring i och verkade må ganska bra. En skock slöa får av någon sort passerade vi också på väg mot björnarna. Strax innan björnarna skulle det finnas lodjur men de hade också gömt sig.

Björnarna var riktigt roliga att titta på. En björnhona låg med sina fyra små björnungar och vilade. Björnungarna var supersöta. Inget man vill stöta på i skogen men på djurpark går det bra. Man gick genom björnområdet på en bro och under bron satt en björnhanne lite för sig själv.

Vargarna kunde man också se riktigt bra. Hela flocken låg ganska nära staketet och tog igen sig. Ett flygplan som flög över oss väckte deras uppmärksamhet och de spanade upp mot luften. Djurparksbesökare hade de ju sett förr så det var inte lika spännande. På väg från vargarna traskade vi förbi en hage med vicenter och sedan kom vi upp till lejonen. En bemanad lejonhanne var ledare över en flock med lejonhonor och deras ungar. Lejonhannen var väldigt imponerande att titta på och man kunde se närmare på honom inifrån ett hus med glasväggar. Vid nästa anhalt fanns det tigrar men de var bara två. Den ena låg och latade sig på ett tak till ett regnskydd och den andra traskade fram och tillbaka längs vallgraven.

Sebramangusterna var små söta rovdjur som levde i flock och fanns utanför aphuset. Sötast av dem var två ungar som busade runt och blev tillrättavisade av en större mangust. En av dem bet i den äldres fot och blev nerputtad från stenen de satt på.

Aporna var nog de djur som var roligast att titta på. Bakom en glasvägg i aphuset fanns en familj orangutanger med en liten bebis, en lite äldre unge och en vuxen hane och en hona. Honan låg och myste med den lilla ungen alldeles invid glasväggen. Den äldre ungen apade sig och klängde fram och tillbaka i klätterträdet som fanns där. Den verkade bli överraskad av att ha bajsat och var tvungen att kontrollera detta genom att peta ett fingar i rumpan och sedan lukta på det. Den äldre hannen verkade lite enstörig och satt med ansiktet mot väggen större delen av tiden som vi tittade på dem. När man väl såg ansiktet på den såg den ut som något taget ur Star Wars.

Svartaporna var roliga. De var också helt rumpfixerade och petade i sin egen eller någon annan apas rumpa mest hela tiden. De kunde gå ut också och där ute satt de och försökte fixa i omgivande vatten. En av dem lyckades fånga något men det var svårt att se vad det var. De hade också lite mysstund där de satt en hel familj och plockade i varandras päls. Det fanns schimpanser också men vi tittade inte så mycket på dem och de gjorde inte så mycket heller.

Efter aporna var det dags för en något sen lunch. Vi satsade på Savannrestaurangen där de hade dyr mat som var okej men inte mer. Systerns sambo lyckades få med sig en sten från salladsbuffén som han tack och lov inte tuggade på. Vi satt utomhus i skuggan och det svalkade rätt bra i vinden, det var nästan åt det kalla hållet men skönt efter att ha blivit lite överhettad på vägen. Efter maten ville vår lillgrabb absolut inte åka vagn något mer så han fick gå en lång bit och gjorde diverse flyktförsök när han sprang åt motsatt håll.

Djuren på savannen var också ganska roliga att titta på. Det fanns bland annat zebror, strutsar, vattenbufflar, elefanter och giraffer. Elefanterna och girafferna gjorde sitt bästa för att repa gräs från den omgivande skyddsvallen - elefanterna sträckte ut sina långa snablar och girafferna lade ner sina långa huvuden och sträckte ut tungorna för att nå sista biten.

Något av de sista vi gjorde var att titta på när min snart treåriga systerdotter red på ponny iförd t-shirt, trosor och blöja. 30 kronor för 3 minuters nöje. De afrikanska vildhundarna i slutet/början av parken var lite piggare än när vi gick förbi dem första gången och en av dem var lite tokig över något i gräset som han höll på att rulla sig i. I en liten ankdamm fanns det bland annat gräsänder och även de hade ungar. Söta små dunbollar.

52 veckor - vecka 24 (10-16/6)

En vecka när jag inte tog så mycket bilder. Fullt upp på jobbet vad jag minns och sedan försökte vi röja upp någorlunda i huset. Det samlas en del grejer på golvet när man har en tornado (1,5-åring) som drar runt. Allt ska ner på golvet och allt ska spridas. Allt strävar mot kaos.

På söndagen hälsade lillkusinen med föräldrar på. Lillkusinen var 5 månader på dagen och hade börjat rulla runt, åtminstone åt ett håll. Vår lillgrabb tyckte att det var roligt med besök och snodde lillkusinens napp som han sen "gav tillbaka". Typ.

52 veckor - vecka 23 (3-9/6)

Vecka 23 var en vanlig jobbvecka med en extra ledig dag - nationaldagen. Den dagen ägnades framför allt åt städning och fix hemma. Inget nationaldagsfirande hos oss, vi hängde inte ens ut flaggan.

På fredagen åkte vi hem till mina föräldrar och tog en promenad på ägorna. Vi lyckades se ett par rådjur och fick en del foton av bocken. Vi letade efter morkullor också men några sådana ville inte visa sig. På grannarnas ägor låg en husvagn som en gång i tiden varit i lite bättre skick ... synd att sådant hamnar ute i naturen och inte på tippen.

På lördagen lämnade vi sonen hos mina föräldrar och begav oss mot Göteborg och Göteborg Aero Show.

Prag (25-28/6)

Den här veckan var jag på jobbresa i Prag. Vi åkte på tisdagen och kom hem på fredagen och målet var en världskongress om "family medicine". Vi åkte via Arlanda och det var nära att jag inte hade kunnat följa med för jag tappade bort både pass och boardingkort i säkerhetskontrollen men återfick dem innan jag ens märkt att de var borta. Passet kontrollerades aldrig på ditresan av någon anledning. Flygresorna gick bra och landningen i Prag var en av de mjukaste jag varit med om. Från ett soligt och varmt Arlanda hamnade vi i ett regnigt och relativt kallt Tjeckien men med tanke på målet så gjorde det inte så mycket. Från flygplatsen åkte vi buss direkt till hotellet. Hotellet låg väldigt centralt och busschauffören fick bryta mot diverse trafikregler för att släppa av oss.

Det var ett trestjärnigt hotell (Andante) och rummen varierade i storlek. Jag delade rum med en kollega och vi fick ett relativt stort rum med tre sängar. Toaletten var separat från badrummet och utan handfat så för att tvätta händerna fick man gå några meter efter förrättat värv. Gatan var en lite skum sidogata till det långsträckta torget Vaclavplatsen och det fanns några olika "kabareer", dvs strippklubbar, att välja på. Oavsett tid på dygnet så verkade det alltid stå några inkastare utanför. De var inte så intresserade av mig när jag gick förbi men herrarna i sällskapet fick mer uppmärksamhet.

Jag lämnade systemkameran hemma så bilderna är tagna med en kompaktkamera. Nästa gång jag besöker Prag blir det bättre bilder.

Efter att ha lämnat av våra väskor på hotellrummet och fått lite mat i magen på en turistfälla på Vaclavplatsen (risotto med svamp) så tog vi en taxi till kongresshallen (och blev förstås grundligt lurade på priset, det kostade 250 tjeckiska kronor för en kort resa och taxichaufförerna pratade ihop sig innan). Kongresshallen var imponerande stor och rymlig. Det tog en liten stund innan vi började hitta där. Vi slapp registrera oss själva men fick ställa oss i kö för att hämta ut konferensmaterialet som lämnades ut i en mindre ryggsäck.

Sedan var det dags för öppningsceremonin i en sal där det fick plats flera tusen åskådare från många av världens länder. Totalt var nästan 4000 personer anmälda till konferensen. En orkester bestående av personer med olika handikapp inledde ceremonin och därefter var det dags för tal av olika framstående personer, bland annat WHO:s generaldirektör Margaret Chan. Jag nickade till under hennes tal men vaknade till ordentligt när det var dags för ett swingband, något som tydligen är populärt i Tjeckien. När den alltför långa ceremonin var klar var det dags för välkomstdrink och sedan samlades en del av vår grupp för en tur till den populära cocktailbaren Nebe ("himlen") där vi köpte cocktails och tilltugg. De hade alkoholfria drinkar också som var riktigt goda. Jag beställde en fruktig virgin Mojito följd av en virgin colada och var nöjd med det jag fick.

Nästa dag tog vi tunnelbanan till kongresshallen efter en okej men mindre imponerande hotellfrukost. Där lyssnade vi på olika presentationer av forskningsresultat, drack kaffe med tilltugg i pausen och sedan var det långlunch. Vi passade på att ta en tur in till centrala Prag för lunch och lite sightseeing. Det blev en relativt billig lunch på en tjeckisk restaurang (jag åt grönsakscouscous) och vi konstaterade att det kostade mer att köpa coca-cola eller mineralvatten än att köpa ett glas öl. Pilsner Urquell är ju det givna valet för alla tjecker så mina kollegor drack det medan jag drack något alkoholfritt alternativ. Det fanns faktiskt gott alkoholfritt öl också, Birell. Bättre än något alkoholfritt öl som jag druckit tidigare och utan konstiga bismaker. Det borde de importera.

En av de givna målen som turist i Prag är den astronomiska klockan på Gamla stadens rådhus. Vi kom lagom till att den skulle slå och hamnade mitt i en skock med turister. Ska man se ordentligt ska man nog stå rakt framför den men vi stod lite från sidan så vi missade det som hände i de små fönstrena som öppnade sig. Vi såg i alla fall när skelettet började dra i ett rep samtidigt som klockan slog. På det hela taget en ganska överskattad uppvisning men nu är det avbockat från listan.

På Gamla stadens torg var det fullt med aktiviteter. Hela stan verkade vara full med brudpar, populärt ställe att gifta sig. Lite här och där kunde man se olika varianter på levande statyer. Ville man se staden från häst och vagn så gick det bra med utgångspunkt från torget och ville man hellre hyra en segway så det gick också bra. Vi använde våra apostlahästar istället och traskade vidare upp mot Krutporten som började byggas på 1400-talet och där man förvarade krut på 1600-talet. På vägen hann vi med en sväng in på Swarowskys där det fanns kristaller högt och lågt och jag lät bli att handla något.

I närheten av Krutporten fanns en tunnelbanestation där vi gick ner och for tillbaka till kongressen för eftermiddagsföreläsningar och workshops. I konferensavgiften ingick ett femdagarspass på stadens kollektivtrafik så det var bara att gå på tunnelbanan som var välfungerande. Man behövde inte dra kortet någonstans men vara beredd att visa upp det vid kontroller. Vi behövde inte vänta länge på tunnelbanetågen men det var svårt att få sittplats i rusningstrafiken.

Efter konferensens slut för dagen hann vi med någon timmes i ett shoppingcenter en bit från staden. Vi hade kommit lagom till rean (sleva) och jag hade shoppingtokiga kollegor. Jag traskade runt ett varv men hittade inget jag ville köpa och konstaterade att prismässigt skilde det sig inte så mycket från svenska priser. Efter detta tog vi oss tillbaka till hotellet och de flesta av kollegorna förberedde sig för en kväll på ett uteställe kombinerat med ölbryggeri där de hade det mycket trevligt och fick smaka på olika sorters smaksatt öl. Jag valde att ta en lugn kväll i stället och det blev ett snabbt mål mat på Burger king (fantasifullt jag vet) där de inte hade varken fiskburgare eller vegetariska burgare utan jag tog pommes frites med en grönsallad till. Sedan nyttjade jag hotellrummets badkar. Skönt för ömma fötter.

Dagen därpå blev det förstås en sväng till kongresshallen, det var ju ändå det vi var där för. Men jag hann med lite sightseeing också. Ett av målen var att se Karlsbron, ett av de populäraste turisttillhållen i Prag. Karlsbron byggdes 1357 och det sägs att man blandade murbruket med ägg för att få den extra hållbar. Längs bron finns flera statyer och köpmän försöker sälja allt från smycken till porträttmålningar. Ungefär mitt på bron finns en staty av nationalhelgonet St John av Nepomuk och reliefen under den hade många tafsat på. Jag gjorde inte det utan det är någon slumpvis utvald turists hand på bilden. Jag traskade över bron och gick sedan vidare upp mot borgen, en lätt mödosam promenad uppför en lång backe kantad med souvenirbutiker. På vägen fanns också en Absintbutik. Absint verkar vara populärt i Tjeckien och finns att köpa nästan överallt. Nästan uppe vid målet unnade jag mig en flaska vatten och beundrade utsikten över Prag medan jag drack.

Uppe vid Pragborgen beundrade jag den pampiga St Veits-katedralen. De äldsta delarna byggdes på 1300-talet. Jag köpte däremot inte någon biljett för att gå in utan nöjde mig med att se den från utsidan. På borggården utanför samlades flera olika guidade grupper och jag passade på att lyssna lite på vad de sa. Utanför borgen stod det vakter utanför små vaktbås. Tråkigt jobb. Jag tog en annan väg ner mot Moldau igen och gick trapporna ner förbi en liten vinodling. Bakom mig kom ett par svenska tanter och pratade på. Det verkar vara många svenska turister i Prag.

Brudparen stötte man som sagt på lite överallt och det fanns även flera butiker med brudklänningar. Den här bruden tog jag kort på från en av broarna intill Karlsbron. De verkar ha hittat det perfekta stället för bröllopsfotografering med fullt av svanar i bakgrunden. Vackert.

Väl tillbaka på Gamla stadens torg tittade äntligen solen fram och färgerna kom fram lite bättre. Jag tittade lite grann på en person som skapade enorma såpbubblor, något som fascinerade barnen på torget. Jag skulle bra gärna vilja veta vad de använder för såpbubbelmix ... mina försök till bubblor har inte varit i närheten av de där.

Sista kvällen i Prag spenderade vi i stor stil på Zofin Palace. Där var vi inbjudna till tjeckisk afton med buffémat och levande musik och det var väldigt fint där inne. Vi fick en välkomstdrink i form av mousserande vin (champagne?) som jag smuttade på, åt hyfsad tjeckisk buffémat och väldigt god glass som de gjorde med hjälp av flytande kväve. Det blev också tillfälle till dans. Nöjda med kvällen kom vi tillbaka till hotellet vid 1-tiden och sedan tog vi sovmorgon morgonen därpå innan det var dags för en sista shoppingrunda på stan. När vi väl var klara fick vi gå i rask takt tillbaka till hotellet där vi var lite i senaste laget med tanke på att bussen återigen fick bryta mot trafikreglerna för att hämta oss. Men vi var i alla fall inte sist på bussen.

På flygplatsen fick vi vänta i en evighetslång kö till incheckningen, sedan slapp jag köa till säkerhetskontrollen eftersom tanten där konstaterade att min mage var stor och skickade iväg mig till VIP-kön (för personal). Jag köpte med mig 1 kg M&M och en tjeckisk bitter och fick sedan kasta i mig lite mat (och lämna mer än hälften, en kostsam historia) innan det var dags för boarding.