Regn, regn, regn

Många pratar om vädret. Jag har inte brytt mig så mycket eftersom jag fått min solvecka på Menorca men nu börjar det kännas tröstlöst. Kommer det bli en riktig sommar i år? Jag tror aldrig att det gått så lång tid av sommaren förut utan att jag badat. Utomlands räknas inte. Det känns inte så frestande att hoppa i en sjö eller i havet när man knappt håller sig varm på land. Så säger de att det faktiskt varit varmare än normalt i juli månad. Minsann! Vi får hoppas på en bra augustimånad.

Silverbad

Jag har förvarat mina silversmycken öppet i badrummet och den senaste tiden har det inte varit så roligt när jag försökt välja något att ha på mig. Alla har sett för dassiga ut, rent ut sagt. Matt, oxiderad yta och ingen glans. Badrummet med fukten där är förstås inte bästa stället för smycken.

Så jag tog mig till slut tid för att fixa till dem med hjälp av ett vanligt husmorsknep. Inget putsande för mig, tack. Jag lade vanlig aluminiumfolie i en kastrull, stoppade i smyckena och hällde på kokande vatten. Därefter bikarbonat, som vi faktiskt hade hemma. Trots att sambon påstod att det bara är gamla tanter som har sådant och jag hävdade att det är något man brukar ha i skåpet av någon anledning. Och det hade vi. I med ett par teskedar bikarbonat och rör runt. Efter en liten stund skiner smyckena trevligt igen.

Nu är det kanske inte supertydligt på bilden nedan men i verkliga livet så blev det en rejäl skillnad. Nu har mitt smyckesträd flyttat ur badrummet och in i sovrummet och jag kan välja vilket smycke jag vill nästa gång.

Menorca dag 7 (7/7)

Sista dagen innan hemresedag var det enbart sol och bad som gällde och vi gottade oss i den starkt lysande solen. Lillkillen sov sig igenom förmiddagsdoppen, vi snorklade och passade på att njuta av vatten och sol. Vi återbesökte en av strandrestaurangerna och där var det nästan helt fullt så vi fick vänta lite på service. Jag åt jättegod seabass med vitlök och sambon åt kycklingspett. Restaurangen längst åt öster på stranden var klart bäst och jag tror att det huvudsakligen berodde på att de saltade lite mer på maten ...

Med hjälp av en speciell handikappstol kan även rullstolsburna personer få njuta av havet, vilket måste vara guld värt. Vi såg flera som var ute och guppade i stolen på bilden ovan. Sambon hittade ett snäckskal som var nästan genomskinligt. Vi hade tänkt ta med det hem men det försvann någonstans.

På kvällen var jag ute en sväng på stranden utanför hotellet för att ta lite nattbilder på den upplysta klippan. Tyvärr blev de flesta bilderna ganska misslyckade. Jag blev tvungen att gå ut igen lite senare eftersom jag tagit upp en till synes tom liten snäcka och det visade sig att den hade innehållit en eremitkräfta som kröp ut ur den i jakt på vattnet. Jag fick ta med både eremitkräfta och snäcka och stoppa tillbaka i havet och hoppades att eremitkräftan skulle hitta hem igen.

Efter en vecka på Menorca var det faktiskt lite skönt att komma hem igen även om jag inte hade haft så mycket emot att stanna en vecka till. Flygresan hem på söndagen gick ganska bra men lillkillen sov sig igenom hela väntetiden på flygplatsen så han var vaken större delen av flygresan istället. Man har ju inte så mycket plats i en flygplansstol och när det var dags för mat fick bebisen fnatt och skulle absolut pilla på allt, i synnerhet min matlåda, så det var en liten kamp att få äta med honom i knäet.

Menorca dag 6 (6/7)

De sista dagarna på Menorca spenderade vi i närheten av hotellområdet men på fredagen tänkte vi att vi skulle undersöka grannstranden, Cala Mitjana. I receptionen sa han att det bara var tio minuters promenad dit men det stämde ju inte riktigt i verkligheten. Det var snarare 20-25 minuter och förstås värre på tillbakavägen eftersom det då var uppförsbacke. Men det var okej ändå. Jag tog lillkillen i sele eftersom stigen inte lämpade sig för barnvagnar, inte ens vår numera terränggående vagn.

Stranden var väldigt vacker. Den var uppdelad i två separata stränder. På den ena, mindre var en del nakenbadare. Vi gick till den stora med sandstrand och satte upp vårt parasoll. Det var ganska mycket människor, de flesta spanjorer. Det fanns inte så mycket fiskar att titta på men däremot kunde man snorkla in i en ganska stor grotta, vilket var lite skoj. Första gången jag simmade in pajade jag mitt mörkerseende genom att titta mot ingången så då kändes det lite läskigt att vara kvar där ensam. Sedan simmade jag in igen samtidigt som flera andra simmade in.

Vi stannade en stund på stranden och lillkillen låg i skuggan av parasollet och hade det nog ganska bra. Han sov där en stund också. Framåt tvåtiden var det dags för återpromenad uppåt för lunch. Efter den promenaden var det inte dumt att komma tillbaka till ett svalt hotellrum. På eftermiddagen badade vi vid Cala Galdana igen.

Musslan på bilden ovan fanns vid Cala Galdana, stranden vid hotellet. Den var ganska stor och hade lätt rymt min hand. Det fanns flera, mindre också. De var inte lika lätta att se.

Supermarketen vid hotellet sålde olika sorters vodka, bland annat det lite suspekta märket Jerikoff. Inget vi köpte.

Menorca dag 5 (5/7)

På torsdagen var det vår andra och sista dag med hyrbil och den här gången åkte vi västerut mot öns huvudstad, Mahon. Härifrån kommer majonnäs och det är nog anledningen till att det alltid var antingen aioli eller majonnäs på buffébordet på kvällen.

Vårt första mål blev Fortaleza Isabel II, eller La Mola, strax norr om Mahon, ett fort som byggdes på 1800-talet för att försvara infarten till den stora naturhamnen där Mahon ligger. Redan innan fortet färdigställdes så var det föråldrat i försvarssyfte. På bilden ovan syns ingången The Queen's gate, vars namn syftar på spanska drottningen Isabella som gett namn åt fortet. På bilden nedan syns vallgraven som går strax utanför ingången. Fortet är stort och det finns mycket att titta på. Man kunde hyra någon slags golfbilar eller elcyklar för att ta sig runt men vi nöjde oss med den terränggående barnvagnen och tog oss inte heller runt hela området eftersom det var för varmt. Annars är det säkert sevärt att ta sig bort till den stora kanonen längst bort på området.

På bilden ovan ser man anledningen till att man inte ska bygga i sandsten. Det bryts ner ganska fort. Men det finns förstås inte så mycket annat att tillgå. På bilden nedan syns ingången till de underjordiska gallerierna som användes för förvaring och skyddsrum för trupperna.

När vi kände oss färdiga med La Mola, som faktiskt var mycket sevärd, så tog vi oss in till Mahon för att äta lunch och eventuellt göra en hamnkryssning. Hamnkryssningen hann vi inte med eftersom det tog en stund att äta och det var 1,5 timme till nästa gick. Tydligen skulle man skriva upp vilken tid man kom på en lapp när man parkerade och eftersom vi inte hade någon penna med mig fick jag köpa en turistpenna med ordet Menorca på för 15 spänn. Lunchen för mig blev en grillad Dorado (fisk) och sambon åt en burgare.

Efter lunchen gick vi till öns gindestilleri som ligger nere vid hamnen. Där fick man provsmaka spriten fritt men vi smakade bara på några sorter och köpte med oss vanlig gin hem. Genom ett fönster i butiken kunde man se hur de höll på att arbeta innanför men det var inte så mycket att titta på. Den menorcanska ginen är faktiskt riktigt god och passar att dricka som den är, ungefär som en whisky.

Vi åkte vidare från Mahon, stannade på en supermarket och köpte sangria och solskyddsspray och for sedan vidare mot kusten, där vi följde en skylt mot något som hette Cales coves och väntade oss att se grottor. Med hyrbilen åkte vi nerför en oländig väg där sambon inte var överlycklig över att köra, sedan parkerade vi och fick ta med lillkillen i bärsele i värmen utan att veta vad det var vi skulle få se egentligen. Med facit i hand kanske vi skulle tagit med oss badkläder men det gjorde vi inte eftersom vi väntade oss grottor.

Det var en liten promenad ner mot en stenstrand och det var lite för varmt att traska omkring med ett värmepaket på magen i värme och brännande sol. Vi såg en liten grotta på vägen ner, tog en djungelstig och överraskades av ett område med bambu strax innan stranden. Det var jättefint. Den steniga stranden var också jättefin och uppe på några vita klippor kunde man se små grottor som huggits ut i berget. Det fanns fler i området men det var lite för långt att gå och vi avstod från ytterligare promenad på branta stigar med tanke på lillkillen. Många kom till det här klippartiet för att bada men det var inte aktuellt att gå tillbaka till bilen för att hämta badkläder. Istället konstaterade vi att det var vackert där och traskade tillbaka uppför backen mot bilen.

Halvvägs mot bilen bestämde vi oss för att titta igen på en liten grotta som vi gått förbi på vägen ner mot stranden. Då såg vi plötsligt en sköldpadda som bara låg där och vilade sig eller vad den gjorde. Märkligt fynd.

Vi var ganska glada när vi väl kom tillbaka till bilen och dess efterlängtade luftkonditionering. Svetten lackade och lillkillen hade blivit lite gnällig sista biten och krävde mjölk. Det började bli lite sent och sambon kände sig klar att åka tillbaka till hotellet men jag hade läst innan om en större grotta som jag ville försöka hitta fram till. Ett grottsystem i klipporna där öppningarna stupade brant ner mot havet, Cova d'en Xoroi. Med hjälp av god skyltning hittade vi den.

Cova d'en Xoroi är nog en av de mest udda nattklubbarna i världen, inrymd i ett grottsystem som man byggt om. Vi betalade 7 euro i inträde och i biljettpriset ingick en öl eller läsk. Det missade vi först och köpte vatten och en drink innan vi läste det finstilta på biljetten och kompletterade med cola och iste. Jag hade inte haft något emot att gå på nattklubb där men vi fick nöja oss med att se det dagtid. Det var en del trappor att gå i så lillkillen fick vi bära i sele men det var förstås inte lika varmt inne i grottorna som ute i solen.